Tag Archives: gröngödsling

Du sår väl ändå vårråg?

Det blir ett mellanår i år. Oftast brukar ett sådant konstaterande vara en efterhandskonstruktion för att göra misslyckandet känslomässigt hanterbart, helt enkelt som ett försvar rationaliserar man. Nu har jag haft några mellanår för några grödor. Har det inte varit kaniner så har det varit duvor, kråkor eller sniglar som kalasat på det jag velat […]

Vårråg!

Första gången jag kom i kontakt med vårråg (Secale cereale L) var via litteraturen, tror det är i Sista brevet hem till Sverige av Moberg som Karl-Oskar och Kristina odlar vårråg när de bryter ny mark i Kischisaga. Det är förövrigt en fantastiskt bra bokserie som rekommenderas. Jag frågade mina morföräldrar om vårråg och visst […]

Motarbeta konkurrens!

Enligt gammal liberteriant tänkande ska jämvikt uppnås om utbud och efterfrågan får härja fritt. Numera tycker många att dessa krafter skall få ta över alla samhällsområden och mellanmänskliga relationer, den osynliga handen kommer och ställer allt till rätta om konkurrens får råda. I mitt trädgårdsland funkar det annorlunda, jag är den synliga handen som tar […]

När åtta blev till fyra!

Under den tidiga hösten sådde jag midsommarråg där bondbönorna vuxit. Eftersom hösten blev torr och att midsommarråg just ska sås vid midsommar blev uppkomsten inte så bra. Landet har legat orört hela vintern och allt eftersom våren gått har jag lagt märke till att rågen ändå har tagit sig relativt hyggligt. Ca 50% av landet […]

Ger Olof kaka?

På Erik, dvs den 18 maj hade rågen inte gått i ax fastän den hade börjat. Två dagar senare, dvs den 20 maj för den som inte är så räknekunnig, hade däremot axen börjat synas. Nu vajjar tuvan tjusigt i vinden. Den är betydligt längre än mig vilket jag med säkerhet kan säga att den […]

När Erik ger ax ger Olof kaka.

Ett ordspråk som jag alltid kommer att ha med mig är det som står i rubriken. Runt den 18 maj börjar nämligen stor del av min familj titta sig omkring om rågen gått i ax. Om den så gjort ska den höstas den 29 juli. Bonnarötterna går liksom inte ur en så lätt och nu […]