Kunde inte barga mig!

Efter ett väldigt inspirerande besök hos slättabonden kliade det rejält i mina fingrar. Vi lekte med glyttar och snackade vitlök och capsicum. En bättre eftermiddag kan man fan inte ha. På vägen hem svettades jag nog lika mycket av trasig AC så som av att längta ut i vitlökslandet. Efter avklarade hushållsbestyr odyl var det bara att hoppa på cykeln och på ett klimatneutralt sätt ta sig ut. Igår var jag ute och plockade upp nepalesen så jag trodde att jag ikväll endast skulle plocka sockerärtor och vattna. Överraskande nog blev det inte så. På alla sorter hade de 3 nedersta bladen torkat och topparna gulnat. Först tänkte jag att torkan kan ha gjort sitt men när jag grävt upp en liten Hammar och funnit att rötterna hade gott om fukta insåg jag att nu är det dags.  Det som begränsade mig att gräva upp alla var att jag bara hade en påse och inga andra möjligheter att sortavskilja eventuellt utsäde. Nu reglerade det sig så påpassligt själv av att det var bara 2 sorter som kan vara presumtiva kandidater nämligen Hammar och Leningradskij. Den sistnämda fick stanna i lådan på lotten helt enkelt.

Hur har skörden varit så långt? Varierande och överraskande svarar jag på min eget ställda fråga. Givetvis innehåller den också besvikelser och den tar vi först. Av de 6 lökar Tzesar jag odlat grävde jag upp 2 st och de när mer att benämna som pärllök. De har växt i pallkragen och inte fått samma dos näring som de andra samt att utsädet inte vara av prima kvalitet. Jag köpte 2 lökar och när det var dags att klyfta upp dem var bara 6st värda att sätta då flertalet ruttnat. Får hoppas att av kvarstoden finns det någon större.

En kletig dag i mars när tjälen precis släppt petade jag ner ett tiotal klyftor av en sort jag köpt på Ica. På etiketten stod det att den var från Spanien och mina misstankar var att det var en allium sativum sativum som många vitlökar från medelhavet är. De planterades i syftet att växa som färsklök men då de växt på sig rejält tänkte jag se om det går att skörda någorlunda lök av vårsatt sådan. När den dessutom satte ormlök kliade det rejält i fingrarna, det är ju en Allium sativum ophioscorodon. Jag får säga att trots att den sattes i mars var den av hygglig storlek. Det blir inte att ta utsäde av den om de som finns kvar i backen inte är större men de var större än jag trodde. Kanske blir det att peta ner någon i jorden till hösten?

Allium sativum ophioscorodon

icaspanjor

 

Hammarvitlöken var väl si sådär i storlek. Jag grävde inte upp de som ser störst ut vilket gör att urvalet inte är dett rätta för hela populationen. Där fanns små men där fanns även en som blir utsäde, tror att det blir fler. Hammarvitlöken är annars en sort som gärna sätter dubbelklyftor så de allra största lökarna går till köket. Dubbelklyfta är när det finns två lökar i en klyfta, du ser det lättast på rotänden som ser ut ungefär som en 8 samt att de är väldigt stora. Sätter du en sådan klyfta får du 2 stjälkar och 2 mindre lökar nästa år, alltså lika bra att käka dem redan nu.

Allium sativum ophioscorodon

hammarvitlök

 

Leningradskij hade jag inte höga förväntningar på. Klyftorna jag satte hade jag fått i lösvikt och var inte tillräckligt stora enligt min mening.  Precis som Lenin sa att det finns ingen objektiv revolutionär situation fick jag mig idag nog samma överraskning som många borgare fick i Ryssland 1917. Av de 4 lökar jag grävde upp fanns 2 som sätts i jorden i oktober.

Allium sativum ophioscorodon

Leningradskij

På söndag åker jag ut och helgar vilodagen genom att gräva upp resten, tror jag. Jag är fortfarande lite tvivlande på att det är dags att gräva upp dem, trodde att den långa vintern skulle försena skörden. Den nu långvariga värmen vi haft har nog jämnat ut det. Blasten är nervissna och gula, ytterskalet är bra men klyftskalet tyckte jag såg lite tunt ut på Hammar. Något i livet ska en ju vara nervös kring, jag är det kring vitlök.

Leave a Reply

*