Sötpotatis och Oca!

Mycket av drivkraften av att lägga så mycket tid på att odlar ligger i att få något av kvalitet. Allt egenodlat smakar bättre än köpt, inte mycket svårare än så är det. Du väljer dina favoritsorter och odlar de på bästa sätt samt skördar i rättan tid. Bättre finns inte att köpa. Lär man sig sen att tillvarata skörden kan man på liten yta bli självförsörjande på, om inte alla, så åtminstone några grönsaker. Att det inte blir billigare än att köpa är något man får räkna med. Skulle jag köpa den vitlök jag äter istället för att odla den skulle jag nog spara pengar. Men å andra sidan får jag inte tag på den kvalitet jag eftersöker, jag får inte tag på de smaknyanser som finns i det utbud affärer erbjuder. Sen får jag andra saker på köpet när jag odlar grönsaker själv i form av ökad hälsa samt socialt umgänge. Miljövinsten är oxå en stor aspekt, grödor jag själv kan odla själv utan extra belysning och uppvärmning behöver inte transporteras långa sträckor.

Miljövinsten är en anledning  till varför jag föra våren blev eld och lågor avatt läsa om sötpotatisodling (Ipomoea batatas). Vi äter inte stora mängder men några kilo per år konsumerar vårt hushåll. Var gång jag köper sötpotatis i affären irriterar det mig att de köpts in från andra sidan Atlanten. Ganska snart stod det klart att det inte går att odla sötpotatis i Sverige om man planterar knölen. Även om både namn och utseende är likt potatis så stannar liknelserna där, sötpotatis är en del av vindeväxternas familj medans potatisen tillhör potatissläktet. Så efter några år av ökenvandring gällande sötpotatisodling stod det att läsa att går att odla Sverige, det handlar om att ta sticklingar. Eftersom det i artikeln jämfördes olika sorter och jag inte fann de som var bäst anpassade till vårt klimat hoppade jag över att odla förra året. Jag fortsatte leta sorter men fann inga så i mars i år köpte jag tre ekologiska sötpotatisar i affären, planterade i kruka och tog sticklingar av. När jag krukat om sticklingarna fick jag genom Sesam kontakt med en odlare som odlade en himla massa sötpotatis. Att han sen visade sig bo i Malmö gjorde inte saken sämre. Kontakt tog och jag fick med mig fyra nya sorter klimatanpassade sticklingar. Alla ni som är eller blir  intresserade av att själv odla rekommenderar jag er att besöka http://thebatatagardener.blogspot.se.

Ipomoea batatas

Oerhört lättgroddade sticklingar.

Sorterna jag fick med mig är t65, nordic white, nordic orange och nordic purple. Sortnamnen, förutom t65, är odlarens egna efter att han samlat på sig några olika genom resor och resande vänner. Men han har testat att odla dem och nu får jag den äran. Nästa steg för mig är att kruka dem, det hade gått att sätta sticklingarna direkt i jord men jag vill att de växer på sig lite först så att de kan konkurrera bättre med ogräs, skadedjur och ev torka.

Förutom sötpotatis fick jag även med mig lite Oca (Oxalis tuberosa). Jag skall villig erkänna att min kännedom om dess existens är föga men givetvis kliade det direkt i mina fingrar då jag fick erbjudandet. Det är en rotfrukt som fungerar i kyligare klimat och som har sitt ursprung i Sydamerika. Precis som sötpotatis är det en kortdagsväxt, dvs den sätter knölar när dygnets mörka timmar blir fler, ungefär någon gång i slutet av september. Det skall finnas lite olika sorter med olika smak men det är ett äventyr jag får påbörja nästa år, i år skall jag se om det funkar att odla.

oxalis tuberosa

Oca

Leave a Reply

*