Självsådd!

Självsådd låter bättre än kvarglömt och är i de flesta fall  en korrekt beskrivning av vad som inträffat. Ifjol stod både tatariskt bovete (Fagopyrum tataricum) och vildfänkålen (Foeniculum Vulgare Capillaceum) kvar och växte på under den långa hösten. Fänkålen hade jag min aning om att den precis som dill kunde självså sig men att bovetet överlevde vintern hade jag inget begrepp om alls. När jag nu är igång igen fann jag flertalet plantor där dessa grödor växt förra säsongen.

Fagopyrum tataricum

tartariskt bovete

Foeniculum Vulgare Capillaceum

vildfänkål.

Jag tröskade bovetet för att få utsädet. Tyvärr ville fåglar och kaniner och dela på skörden vilket innebar att jag fick tillbaka utsädesmängden men knappt mer. Bovetet är bra att ha som gröngödslingsgröda då det inte är släkt med så många andra trädgårdsgrödor än rabarber samt att pollinerare uppskattar dess blomning. Om ni inte har smakat bovetehonung så gör det. När burken öppnas kommer en doft av ladugård/ensilage och smaken är som en sirap med syrlig sötma. Odlar ni dessutom bovete så ökar ni er egen samt andras möjlighet att få ta del av denna gudagåva. I år har jag ännu inte sått bovete, dels pga andra prioriteringar men även för att det varit så hiskeligt torrt. Som tur är fanns det några plantor jag kan börja med att flytta dit bovetet skall växa.

Fänkålen skördar jag som frö, ungefär som dill. Likheterna med dill är förövrigt många så därför kommer jag framöver, kanske inte i år, att testa olika sätt att använda mig av plantan. Likt bovetet planterar jag om där de skall växa.

Även andra växter uppskattar jag att de självsår sig. Honungsört (Phacelia tanacetifolia) är en sådan. Jag tar helt enkelt dess fröställningar och lägger där jag vill att de skall växa nästa år och oftast blir det bra resultat. Risken är att de gror under hösten och då inte överlever kyla. Å andra sidan är det väldigt lätt att hänga fröställningar på tork och ta egna fröer. I år dök de upp i bondbönelandet  och de får står kvar medans annat rensades bort. Pollinerarna uppskattar blommorna och honungsörten är inte släkt med något annat jag odlar samt tar väldigt lite näring i anspråk.

Vica faba

Tv Aguadulce Claudia och th Luz de Otono

Kvarglömt, ibland händer det men oftast är det pga slarv och försumelse. Vissa grödor har en tendens att växa kvar på samma plats om man inte är noga vid skörd. Jordärtskocka är typexemplet men även potatis och vitlök kan dyka upp där inte vill ha dem växande. Just dessa grödor håller jag hårt på när det gäller växtföljd. Vitlök som växer kvar gräver jag upp så fort det bara går. De är annars en ansamlare av patogener. Jag planterar inte om dem utan äter de som färsklök, risken är annars att du tar med dig oönskade gäster och då har din ansträngning att hålla växtföljd varit förgäves. Potatisen kastar jag för jag låter dem inte växa kvar. I år råkar det faktiskt sammanfalla att potatisen dyker upp i vitlökslandet och det irriterar mig. Dels för att jag redan har tillräckligt med röta i jorden samt att de konkurerar med vitlök om utrymme och näring. Fast, potatis brukar fatta vinken när man knipsar av dess blast så jag får hoppas att jag inte ser av dem något mer, annars blir det en fin skörd av både vitlök och potatis i juli.

 

Leave a Reply

*