de små!

All vitlök som jag odlar blir inte tillräckligt stor för att klassas som matlök. Hade jag sett dessa i en affär hade jag gärna prutat ner priset. Nu är inte vikt och storlek de enda egenskaper jag prioriterar i min odling men jag uppskattar att få ut så mycket som möjligt från mina odlade kvadratmeter, därför rangordnar jag ändå vikt högst.

När man som jag håller på med odling från bulbiller och tvåårslök blir det naturligt en hel del smålök. Allt på vitlöksplantan inklusive rötterna smakar vitlök och går att äta men sen är det en fråga om hur lätthanterligt växtdelen är i köket. Rötterna har jag själv aldrig anrättat men i färskt stadium och välsköljda går de säkert att steka upp (i brist på annat). Bulbillerna går att lägga på ugnsteken men de små skaldelarna är ett aber. Tvåårslök som är klyftad och väldigt liten kan man lägga i grytan och låta koka med men oftast kastar jag dessa då det är sololök som jag vill ha för att odla vidare på. Smålöken har dock kvar sortegenskaperna så jag väljer hellre en liten rocambole framför en lagom stor silverskin då den har jämnstora och lättskalade klyftor i angenäm smak. Silverskins har många små klyftor som är svårskalade och pilleri vill jag i möjligaste mån undvika. Därför satte jag mig i inkonsekvensens namn och skulle skala hela torkade lökar för att mjölksyra dem i baltisk stil. Alla lager skal (förutom klyftskal ) skall bort men de har en tendens att fastna på klyftan och därför blev det pilligt. Dessutom fick jag inte av rotplattan på ett bra sätt. För att inte riskera jord i mjölksyrningen blev det att skala klyftorna. Det går förvisso att syra med skalet på men det blir söligt när klyftorna ska ätas. Tur att mina töser och granntösen var i köket och hjälpte mig skala. De fick hjälp på traven genom att jag gav dem purple haze att skala, rocamboler är lätta att ha att göra med.

 

från höger: morado (turban), thermidrome (artichoke), purple haze (rocambole)

från höger: morado (turban), thermidrome (artichoke), purple haze (rocambole)

Ovan ser ni tre skalade lökar och hur klyftorna sitter runt stammen. Jämnast klyftbildning har rocambolelöken purple haze där alla klyftor är mer eller mindre lika stora. Förvisso är den thermidrome jag har på bilden en treårslök men alla som odlat en artichoke vet att klyftstorlek skiftar. På alla morado finns där en smal klyfta. Lättast att skal är som ovan nämnt purple haze.

i saltlake.

i saltlake.

 

 

Leave a Reply

*