Säsongen 2014/15!

Många gånger jag har lite förbannat mig själv för att jag har många olika sorters vitlök, hanteringen blir lite mer tidskrävande både vid platering skörd. Jag måste vara noggrannare än om jag bara hade haft tex tre sorter. När jag skördade  år var det väldigt sköt att ha fem rader av estnisk röd och fyra rader leningradksij, det är bara att gräva upp och bunta ihop. I år rationaliserade jag, bara hela rader även om det innebär färre lökar av vissa sorter i en rad. Det blir mer lättöverskådligt så. Nackdelen är att jag får en del klyftor över som är för bra för att ätas upp men de minsta bra utsädesklyftorna går att byta/sälja eller odla som färsklök om utrymmet finns.

På kolonin har jag ändå hållit mig till mina principer, något sånär. Jag slutade odla spanish red och russian topset för de kom sig aldrig upp i någorlunda storlek. Ny sort som jag odlar på kolonin är Alexandra. Jag köpte tre lökar av en odlare varav två drabbades av lagringsröta. Klyftorna från de skadade lökarna blev lagom många för att fylla en rad. I en av Malmös polska livsmedelsbutiker köpte jag två olika sorters polsk vitlök eller rättar sagt två olika vitlökssorter odlade i Polen. De var stora (75-90g) med stora klyftor och allt tyder att de är hardnecks, dvs allium sativum var. ophioscorodon. Friska såg de ut att vara men de behandlades i förebyggande syfte.

Alltså, på kolonin odlar jag följande:

  • 49 st Estnisk röd, marble purple stripe.
  • 35 st Leningradskij, typ 4.
  • 7 st Korean Red, typ 6
  • 7 st Alexandra, typ 5.
  • 7 st German Extra Hardy, typ 5.
  • 7 st Purple Haze 4 år,rocambole.
  • 7 st Morado, turban.
  • 7st Purple Haze, rocambole.
  • 7 st Polsk 1, ?
  • 7 st Polsk 2, ?
  •  10 st Morado som färsklök.

Om jag berömmer mig över min insats på kolonin så får jag faktiskt fråga mig hur det är ställt med mig när jag tittar på min odling i Veberöd. Eftersom jag vill ha friskt utsäde startade jag förra året en lite odling i mina föräldrars trädgård i Veberöd. I år blev den större och lite mer omfattande då jag fick gräva upp nytt land i deras gräsmatta, hämta hem gödsel och gräva en djupbädd på 1,5×3,10 m. I denna bädd odlar jag nio sorter från klyftor och bulbill/topplök i olika åldrar samt tre sorter från bulbiller. Jag köpte fyra sorter av Åke Truedsson men spanish red hade lagringsröta och kom aldrig i jorden. Synd på min favoritvitlök gällande smak men det kommer fler tåg. Av Åke köpte jag även Siberian Red, Rysk röd och Kaukasisk röd. Den röda ryssen hade faktiskt väldigt många dubbelklyftor vilket gör att jag redan innan skörd är skeptisk men får hoppas att jag kan förvalta den väl. Från Juana på Jylland fick jag La Mancha Mauve och New York som lök och bulbill samt Oosterdel och Estnisk röd som enbart bulbill. Dessa bytte jag mig till genom att skicka mina tvååriga Ävrö samt tvååriga Alexandra till henne. La Mancha hade lite mindre, smalare klyftor än de andra lökarna. Den är en Porcelainlök och förra varma sommaren hade en odlare problem med waxy breakdown på just sådana lökar. Vi får se hur nästa sommare blir. Alexandra planterade jag även i Veberöd för att kunna bevara utsäde ( se ovan). Dessutom fick jag topplök i olika åldrar från norska frösamlarna vilket jag är väldigt tacksam för. I sista stund kom jag över Kodaver, en estnisk vitlök som jag bara tackade ja till. För att bevara bra sorter sådde jag bulbiller av Korean Red och Pyongyang.

Därför blev djupbädden i Veberöd planterad på följande sätt.

  • Oosterdel, bulbiller, marble purple stripe
  • 16 st Siberian Red, typ 5
  • 6 st Alexandra + 3 st topplök, typ 5.
  • 8 st Rysk röd, typ 4.
  • 14 st Estnisk röd + bulbiller, marble purple stripe
  • 16 st Kaukasisk röd, typ?.
  • 16 st Bavarian, Rocambole.
  • 6 st La Mancha Mauve +  3 topplök, Porcelaine.
  • 6 st New York + 3 topplök, Rocambole.
  • 9 st Kodaver, typ 5.
  • Korean Red, typ 6, bulbiller.
  • Pyonyag, typ 6, bulbiller.

Nu önskar jag att alla får en lång kall vinter och på återseende i mars när den släpper.

Kodaver!

 

10816100_10153475955223484_730276465_n

Det var egentligen inte tänkt att bli fler sorter i år men det ville sig som så ofta annorlunda. Jag hade gallrat ut mitt utsäde och planerat klart när tillfället dök upp. Många av de utgallrade klyftorna hade hygglig storlek vilket gjorde att jag fick svårt att lägga dem i köket, någon annan kan ha nytta av dem. Så jag annonserade ut dem i Le Potager och fick svar av Anette på Boäng. Hon ville ha dem och frågade om jag var intresserad av byte, hon hade beställt två sorter från Finland varav den ena var Alexandra men ytterligare en som hon inte kom på namnet. Efter en kort stund återkom hon och sa att den andra sorten heter Kodaver och är en estnisk sort. Det var inget som lät bekant men eftersom sorten kommer från Estland tackade jag genast ja och ritade om planeringen i djupbädden. När jag använde mig av en sökmotor för att finna information hände inte mycket eller rättar sagt fick jag inte mycket information om vitlök. Däremot vet jag nu att Kodaver är ett område i nordöstra Estland. Anette återkom med länk där hon gjort köpet och där står en del att läsa för den kunnige i det finska språket. Hyötykasviyhdistys-Nyttoväxtföreningen berättade en finsktalande vän att han är medlem i, dessvärre glömde jag bort att fråga vad som stod om löken. Ett översättningsprogram hjälpte mig att förstå att den är släkt med Alexandra dvs en sibirisk lök. Sorten har odlats i området Kodaver, därav dess namn. Står även att läsa att nyttoväxtföreningen köpt den från lantbruksuniversitetet i Tartu där personal själv odlat den. Ska givetvis bli spännande att se hur den tar sig.

Till mig fick jag skickat nio st klyftor som vägde 90g. Jag fotograferade dem men jag har inte blivit vän med kameran, därför blir det inga bilder. De största klyftorna vägde 17 g st vilket gör att jag har förväntningar på nästa års skörd. Blir den bra odlar jag givetvis vidare på den för att något år senare ha utsäde till försäljning. En eller två topplök låter jag komma fram för att ha som jämförelse med andra sorter i samma kategori.

 

Om klyftorna ser ut så här.

image

Då är de givetvis skalade men det är inte det jag vill visa. De har börjat gro. Om ni inte hunnit plantera sådana klyftor så går de fortfarande bra att använda som utsäde. Om klyftorna däremot skjutit grönt skott är det inget bra utsäde vid plantering för lök, klyftan kommer att torka in.
Ska klyftorna inte planterats går de på många sätt och vis att äta. Rötterna är helt delikata. De smakar sött som groddar gör fast med en mjuk vitlökssmak. Det blir ju inte så mycket av det men tillräckligt för att lägga på en smörgås eller i salladen. De klyftor jag fått rötter på är de jag gallrade ut när jag sorterade utsäde, alltså för stor mängd att konsumera inom rimlig tid. För att inte det ska gå till spillo mjölksyrejäser jag dem. Skalnining av klyftorna går enkelt av dessa sorter och snabbt för att jag tar barnen till hjälp. De flesta hushållssysslor får man anstränga sig för att få dem att förmå men när det gäller att skala vitlök anmäler de sig frivilligt. De säger att det luktar gott. Om det är doften eller de uppfattar mitt genuina intresse och vill vara en del av det låter jag vara osagt, klyftorna blir skalade. När så är gjort lägger jag dem i en glasburk med saltlake (2msk jodfritt/liter vatten). Tyngd på för att hålla klyftorna under vatten. På med locket och ställer burken i rumstemperatur i en vecka så att syrningen startar, ställer sedan ut burken i förrådet minst 10 dagar till. Sen är det bara att njuta. Syrningen håller sig länge i oöppnat skick. Klyftorna smakar fantastiskt och är vänligare för matsmältningen.
Ett enklare sätt är att lägga klyftor i en burk med äppelcidervinäger och skruva på locket. Ställ i rumstemperatur i två veckor och lufta burken med jämna mellanrum, tryck kommer att uppstå.
Har även sett några som konserverat i honung på samma sätt som ovan.
Det går givetvis att ta klyftor som sjunger på sista refrängen att torka och mala till pulver eller frysa in som skivor.
Fördelen med mjölksyrning är att du inte behöver tillsätta energi för att tillverka eller lagra.

Ibland går man på en nit!

Tidigare i veckan planterade jag vitlök på kolonin och det försiggick av utsädesgallring med planering. Nu inser jag fördelar med att ha många av få sorter istället för tvärtom, det underlättar det praktiska något oerhört. I år blev det nio sorter varav sex bara är en rad. Nyheter på kolonin är Alexandra och en polsk lök jag sprang på. När utsädet gallras ut gäller det att sortera bort dubbelklyftorna men ibland är det svårt att se vilken som är vad. Ibland går chansningen fel vilket ni ser på bilden nedan

image

Estnisk röd levererar stora klyftor helt enkelt. Det uppdagades att det inte är en en dubbelklyfta när jag skalade den. Surt att den inte hamnade i jord bland de 49 andra.

Däremot sorterade jag ut några solklara dubbelklyftor av Purple Haze. Dess klyftform är annorlunda än den estniska så de uppenbarar sig på annat sätt. Så här ser de ut skalade.

image

Planterad hade den klyftan gett två mindre lökar tätt bredvid varandra. Bättre att de hamnar i grytan. De Purple Haze jag dragit fram från bulbiller har inga dubbelklyftor så de odlar jag vidare på.

Imorgon planterar jag mitt utsädeslager men mer om det sen.

Liemannen knackade på.

Igår fick jag en av årets trevligaste paket i brevlådan. Även i år paketerades lökarna i en dansk avis. I år levererades rocambolen New York och porcelainlöken La mancha mauve med topplök och tvåårslök. Juana hade även skickat med bulbiller från estnisk röd och oosterdel.

image

Nu skall jag i det snaraste börja planera planteringen. Sen får det snart vara dax.

Besiktning

En regnig mild höst har det varit än så länge. Alltså inte det mest lämpliga vädret för vitlöksplantering. Jag har inte planerat upp hur många och i vilka rader jag ska plantera vitlöken. Det  jag gjort är att gräva nytt land i mina föräldrars gräsmatta. Det är väl en månad sen den djupbädden blev färdig. Allsköns grönmateria i form av solros och jordärtskockeblast, uttjänta tomatplantor och dahlior vändes ner med välbrunnen hästgödsel och stenmjöl. I samband med att jag grävde bort grässvålen kalkade jag jorden och nu senast, dvs två veckor sen, gödslade jag med låg dos benmjöl. Nu ligger landet och väntar på mig och jag väntar på att all lök skall komma till mig. Än har jag inte fått alla sorter jag vill ha men de är på väg. Anledningen till att jag odlar hos mina föräldrar är att kunna odla i jungfrulig jord för att bevara odlingsvärda sorter. I år har jag sålt sättlök vilket jag inte kunnat göra om de odlats på min kolonilott. Därifrån säljer jag endast topplök.
Även på kolonilotten är landet förberett, nu är det mest min tid som ska planeras och prioriteras om vädret tillåter.

För det börjar bli dax. Jag skalade 3-4 lökar idag (leningradskij och estnisk röd) när jag la in klyftor i äppelcidervinäger. De flesta klyftor har börjat skjuta små rötter och en liten tendens till grodd. En månad till, mer vill jag inte vänta.
Om jag nu återvänder till inläggningen så gjorde jag inte den för att besiktiga utsädet utan för att testa inspirationen jag fick från en amerikansk sida. Helt sonika skalas klyftorna och läggs i en glasburk. Sedan hälls äppelcidervinäger över så att klyftorna täcks. Locket skruvas på och burken får stå i rumstemperatur i en till två veckor. Därefter flyttas den till förrådet eller källaren. Ju längre den får stå desto bättre. Ska bli angenämt att öppna burken.
image

Utsädesskolan fortsätter!

Förra året skrev jag följande inlägg om att köpa utsäde. Det är bara att läsa och sålla vad man vill ta till sig. Tankar som jag har i år handlar mer om hur man kan tänka kring att välja olika sorter. Olika sorter har som bekant olika egenskaper och för att göra det lite mer överblickbart gör jag följande sammanfattning.

Det finns olika klassificeringssystem för vitlök men jag utgår från Åke Truedssons typsystem då det i Sverige är allmänt vedertaget. För att förtydliga mig så använder jag mig av de typbenämningar som används i USA då dessa differentierar sorterna än mer tydligt. Vill man läsa mer så rekommenderar jag en beställning av Åke Truedssons Vitlökshäfte eller en sökning på www.

Vill man göra en vitlöksfläta av sin skörd är det Typ1 och Typ 2 som skall odlas. Dock så händer det väldigt ofta att typ1, artichokes är annat namn för dessa,  drabbas av hals/stress/pseudolök på stjälken som gör den styv. Det är milöfaktorer som påverkar och den mest troliga förklaringen är att temperaturen här uppe i norr skiftar mer frekvent än vad den gör kring medelhavet där typ1-lökarna kultiverats fram. Typ 2, även kallad silverskins, kan ibland sätta topp/ormlök och då blir stjälken styv. Artichokes och Silverskins är de som är vanligast att hitta i utsädetsutbudet i Sverige. Sabadrome, Thermidrome, Vigor är exempel på artichokes och vanliga silverskins är Arnor, Cledor, Flavo.

Typ 1 och typ 2 är även de lökar du skall välja om du vill lagra dina lökar under lång tid. Framförallt silverskins kan hålla i över 18 månader om de lagras rätt. Nackdelen med dessa är dock att de har många svårskalade klyftor. Sämst lagringsegenskaper har typ6, östasiatisk vitlök. Varar de 6 månader i lagring skall man vara glad. Således gör man ett klokt val om man odlar flera olika typer av vitlök och konsumerar dem i den takt de är lagringsdugliga för även om vissa lökar har sämre lagringsegenskaper har de kvaliteter som kan vara värda att satsa på. Givetvis påverkas lagringsdugligheten av  hur vitlöken odlas och skördas så en för sen eller för tidig skördad silverskin håller sämre än en rätt odlad och skördad östasiat. Framförallt snabbverkande konstgödning i stor dos har inverkan på huruvida vissa svampsjukdomar växer till sig eller inte. Exempel på östasiatisk vitlök är Sprint och Korean red.

Stora lökar med stora lättskalade klyftor har typ 3-7. Förutom typ6 är dessa relativt svåra att få tag på i Sverige. Om letandet fortsätter utanför den vanliga trädgårdshandeln är det Åke Truedsson som tillhandahåller det bästa utbudet av dessa lökar. Slangehvidloeg i Danmark har ett bra utbud  och i övriga EU finns lite olika leverantörer. Det finns ett enormt utbud utanför EUs gränser men tullregler sätter stopp för att föra in dessa samt att vissa leverantörer inte levererar till EU pga tullreglerna. Om du vill ha de största klyftorna är det typ5, centralasiatisk vitlök du skall leta efter och då kan de heta Siberian Red, Irkutsk, Ural, Tsezar. De mest lättskalade klyftorna har typ 3, kaukasisk vitlök och typ4, vild vitlök  Sorter är ex Leningradskij, Hammar, Rysk röd, Purple Haze.

Ju längre norrut du odlar desto bättre kommer din vitlöksodling bli om du väljer typ 3-7. För att maximera skörden skall man klippa av den topplök som dessa sorter sätter. Det innebär ett arbetsmoment mer men eftersom dessa lökar är anpassade till ett kallare klimat så är de mer lämpade än typ 1 och 2 vilket visar sig i skörderesultat. De sorter som kallas Creoler där Morado är en relativt vanlig förekommande sort i svenska handel är inte anpassade för höstplantering i Sverige med grannländer. Dessa lökar är vana att växa i mer tempererade klimat än de som finns här uppe i norr. Vid höstplantering kan dessa sorter bli helt klimatvilsna med en klen skörd med udda klyftsättning som resultat. Åke Truedsson kallar denna typ för 8.

Vissa år blir det som så att höstplantering inte hinns med. Det kan bero på att vädret slår om för tidigt och kung Bore hinner före klyftan i jorden. Ge inte upp utan satsa på vårplantering istället. Ju längre söderut du odlar innebär ökad möjlighet till bra skörd vid vårsådd. Typ 2 och typ 8 fungerar lika bra vid höst som vårsådd. Om du kan lagra en typ 6 lök så pass länge så går den utmärkt att plantera under våren.

Tidigast skörd ger östasiatiska vitlökar (typ6). I år skördades de i 3e veckan i juni vilket är rekordtidigt. Vanligare är att de skördas i början av juli men oavsett så är det de snabbaste sorterna att mogna.

Sen är det som så att om du endast vill odla vitlök så går vilken sort som helst lika bra, bara den är frisk. Odlingsgläjde är precis som vilken annan känsla som helst en subjektiv upplevelse.

 

Bavarian!

I höstas planterade jag en ny sort som heter Bavarian. Löken köpte jag från Juana som beskriver sin odling på slangehvidloeg och om jag var nöjd med utsädet så är jag ungefär  lika nöjd med skördeutfallet. Juana föreslog sorten och genom en enkel sökning hamnade jag på we grow greate garlic .
Efter att ha läst beskrivningen (scrolla ner på sidan) var det inte svårt att bestämma sig. Enda påpekandet är att storleken på mina lökar varierade så till eget utsäde blir det bara två st och två reservlökar som ligger snäppet under i storlek. Men det påpekandet har jag glömt nu för ikväll lagades det chiliräkor med vitlök samt en sporadisk grönsaksröra till pasta. Bavarian har en fantastisk doft, avrundad smak och krämig textur. Redan när jag öppnade löken började en härlig arom märkas i köket och när den hettades upp i oljan fortsatte doftäventyret.
image

Smaken som rå är mjuk och avrundad, ingen brännande hetta, vilket den fortsätter att vara i tillagat tillstånd. Äldsta dottern kan ibland rynka på näsan åt vitlök men idag slank maten snabbt ner. Texturen är först lätt mjölig och men blir sedan krämig.
Om det nu är sortberoende eller miljöfaktorer som påverkat återstår att se. Jag får odla den på annan jord än Veberöds sandjord för det är definitivt en favorit. Topplökar har jag sparat vilka finns tillgängliga om man hör av sig.

Morado!

En klar fördel med årets sommar är att det är busenkelt att torka sin vitlök. Även om min torkning görs under skydd höjer ändå ett regn luftfuktigheten samt att vissa somrar inte är direkt lika varma som 2014.
Nu har jag börjat gallra till utsäde. Utan att ha några jämförelsevikter ser årets skörd sämre ut än 2013, det är fler smålökar. Det kan bero på olika årsmål men även att jag utökat antalet på vissa sorter och urvalet till dessa inte varit tillräckligt bra. Snart har jag gallrat alla sorter och kan då ha en generell jämförelse.

En sort som jag inte odlade 2013 utan då får jämföras med Utsädet jag köpte är Morado. De som blev störst blev i varje fall inte mindre än utsädet och det är ett gott betyg. Sen att de inte är stora jämfört med andra sorter spelar inte så stor roll, den smakar bra samt är vacker.

image

Bilden ovan är en Morado som har skalats med endast ett ytterskal kvar. Den följsamme och observante ser att vi har bytt köksduk.

image

Klyftskalen är väldigt röda och lättskalade, inget onödigt pill här inte. Löken på bild är inte alls stor men oavsett har sorten flertalet små klyftor vilket för mig är en nackdel. En fördel är att den går bra att vårplantera. Vårsådden blev mindre vilket troligen är relaterat till jordmån. Ormlöken inget att tala om.

När jag ändå skriver om ormlök, jag har många i år. Är ni intresserade av att odla vitlök från bulbiller, hör av er. Titta i min sortlista för säsongen så berättar jag vad jag har kvar.
Och när vi pratar sortlista, vitlöksklubben har skickat ut årets. Själv har jag beställt fyra röda sorter. Är du inte medlem så bli. Du får tillgång till ett bra urval av vitlök samt en enorm kunskapsbank i form av Åke Truedsson.

Skördehantering

I skrivandets stund har jag endast en handfull mängd plantor av vårsådd morado kvar i jorden. Dvs det har varit en väldigt tidig skörd i år. På några odlarforum har jag sett att övriga delar av landet oxå börjat skörda. Intresset för att odla själv har ökat lavinartat och med det följer en kunskapstörst som är berikande för den som vill veta och för den som tror sig veta.
Skördetidpunkt varierar beroende av sort, kolla upp vad som gäller för din sort. Generellt sett skall 1/4-3/4 av blasten vara vissen. Tar du upp den för tidigt har skalen inte utvecklats och lagringsdugligheten blir sämre. Skördar du den för sent har skalen förstörts och löken blir svårare att lagra under längre tid. Är du osäker så gräv upp jord runt löken och kolla.

image

När väl löken är uppe ur jorden skall den torkas och här finns väl bara två inte. Till skillnad från annan lök skall vitlök inte torkas direkt på marken, ytterskalen går helt enkelt sönder då. Precis som på annan lök, klipp inte av utan låt stjälkarna torka på löken.
Bilden ovan visar hur det ser ut på framsidan av vårt radhus. Under markisen har jag hängt upp löken. Markisen skyddar både mot direkt sol samt regn. Utomhus finns även naturlig luftcirkulation. Har du ingen tjusig markis går det bra att hänga upp under ett väl förankrat parasoll. Uterum, utehus och garage med bra vädring går givetvis oxå bra. Torkar du på nät eller bord så täck över med plast eller presenning vid risk för regn samt under natten.
Efter ca två till tre veckor klipps blasten ned med ca 15 cm stjälk kvar på löken som läggs i nätsäckar för förvaring i vårt kallgarage.

image

Steget innan torkning är givetvis skörd. Gräv försiktigt upp lökarna, drar du riskerar du att löken blir kvar i jorden. Se upp när du gräver så att inte löken skadas av ditt redskap. Skadad lök blir lätt angripen av diverse mögel, ät den snart om olyckan är framme.
Bilden ovan visar nyupptagna estnisk röd som tvättades vid skörd. Måsre det tvättas vid skörd? Nej är det generella svaret. Det går alldeles utmärkt att inte tvätta löken utan låta den torka och sen ta bort översta skalet. Engeland förespråkar det sistnämnda då en tvätt kan innebära att löken lättare angrips av mögel. Fördelen med att tvätta är att vissa jordarter är svåra att få bort på annat sätt, en annan fördel är att torkningen inte smutsar ner lika mycket. Sen om man ska oroa sig för mögelangrepp eller inte handlar även om hur stor skörden är. Har man inte större skörd än att man äter upp den inom någon månad blir frågan om att tvätta en ickefråga, löken är ändå uppäten innan eventuella angrepp blir aktuella.
Rötterna låter jag oftast sitta kvar fram till första friseringen. Sen är det av hanterings och utrymmesskäl de klipps av. Precis som med blasten behöver löken rötterna för att optimera lagring. Visst händer det att jag klipper av rötterna direkt vid skörd och samma sak där, är inte skörden för stor eller ämnad åt försäljning kommer du inte märka någon skillnad. Fnösketorr blast tar jag bort direkt vid skörd, främst för att minska nedsmutsning vid torkningen. Husets framsida är (tyvärr) inte enbart ämnad åt vitlökstorkning.

image

Estnisk röd som inte tvättats