Vissa delikatesser går inte att köpa. Mjölksyrad vitlök är en av dessa vilket jag förra året fick erfara. Mjölksyra bladverk med ormlöken är fantastiskt gott. Om ni har receptet sedan tidigare finns det att läsa hos Eldrimmer.

Vis av erfarenheten planerade jag att mjölksyra mer denna säsong. Därför planterade jag bulbiller från rocamboler och marple purpled stripe, varianter som har snabb utveckling på bulbillsådd. I år kom purple haze och bavaria (rocambole) upp i storlek som mindre purjo vilket gör det lönsamt att odla från bulbill. Tanken var att jag skulle skörda innan klyftsättning men den varma försommaren har snabbat på förloppet och ställd inför faktum är det bara att hantera.

allium sativum ophioscorodon

bulbillsådd av olika varianter. störst purple haze, minst leningradskij.

 

allium sativum ophioscorodon

bulbillsådd bravaria omgiven av klyftplanterade dukat (tv) och korean red (th)

allium sativum ophioscorodon

kodaver och purple haze.

Väl i köket valde jag att separera bladverk och topplök från löken, detta för att jag valde att koka dem olika tid innan de lades på burk. Förra året såg det ut så här.

allium sativum ophioscorodon

klyftor på varande.

Processen är enkel. Se till att du har burkar, jodfritt salt och vinäger hemma. Själv använder jag ofiltrerad ekologisk äppelcidervinäger då jag inte hunnit göra egen. Saltet löses upp i varmt vatten (2msk/l) som får svalna till rumstemperatur, burkarna värms i ugnen och löken kokas snabbt upp och läggs varma i burk. Innan de försluts slår jag på 5 tsk vinäger och sen ser jag till att ingen grönsak kommer ovan vattenytan. Efter detta låter jag den stå i rumstemperatur en vecka och sen ställs den svalare. Otroligt gott tilltugg, bara gör det.

allium sativum ophioscorodon

färdig produkt.

Luckan som blir i grönsakslandet fyller jag och stortösen upp men broccoliplantor. Nu hoppas jag på regn.

 

 

Dvärgfotingar, lökmal och fusarium!

En treenighet uppenbarar sig i mitt vitlöksland. Har aldrig tidigare haft med bibliska liknelser att göra men nu är det dax. Har haft några Leningradskij under uppsikt då deras växtsätt avvek från de övriga. De var främst lägre men även deras blad tydde på missväxt. En av de två rättade till sig och liknar övriga medans den andre fortsatte vara liten och märklig. Jag gjorde sagan kort och grävde upp plantan, dumt att den skall stå där och konkurrera med de andra. Såg direkt att den var uppfläkt men när jag tittade närmare kryllade det av små små vita larver samt att där var någon röta. Efter påpekande av en väldigt sakkunnig som tittade närmare på bilden, uppenbarade sig en larv inte så långt ifrån rotplattan.

allium sativum ophioscorodon

dvärg och missväxt Leningradskij.

Symphyla, Acrolepiopsis assectella och fusarium

Symphyla, Acrolepiopsis assectella och fusarium

Dvärgfotingarna är de vi små larverna och centralt, ca 7 mm från rotplattan, syns en larv. Gissningsvis är det en lökmal då jag tidigare haft med dem att göra Det röda är patogenen fusarium. Min gissning är att larven angripit löken och dvärgfotingarna hängt på. Med sig har de haft fusarium som angripit hela löken, därav dess missväxt. Dvärgfotingar brukar mest ät rötter men här har de bjudits in av larven på en efterfest som heter duga.

Troligen kommer fler lökar vara angripna men inga visar än så länge några symtom. Skall testa och se om turex har någon verkan mot lökmalen, det kan även vara kålfly (Mamestra brassicae). Mot dvärgfotingarna vet jag faktiskt inte vad att göra.

Google håller koll på vad en gör. Fotograferas vissa motiv ofta så har google en assistent som fixar bilden åt dig.

allium sativum ophioscorodon

stilleben

Ganska snyggt och effektfullt må jag säga. Några bilder till på skadade lökar lär det bli.

Sötpotatis och Oca!

Mycket av drivkraften av att lägga så mycket tid på att odlar ligger i att få något av kvalitet. Allt egenodlat smakar bättre än köpt, inte mycket svårare än så är det. Du väljer dina favoritsorter och odlar de på bästa sätt samt skördar i rättan tid. Bättre finns inte att köpa. Lär man sig sen att tillvarata skörden kan man på liten yta bli självförsörjande på, om inte alla, så åtminstone några grönsaker. Att det inte blir billigare än att köpa är något man får räkna med. Skulle jag köpa den vitlök jag äter istället för att odla den skulle jag nog spara pengar. Men å andra sidan får jag inte tag på den kvalitet jag eftersöker, jag får inte tag på de smaknyanser som finns i det utbud affärer erbjuder. Sen får jag andra saker på köpet när jag odlar grönsaker själv i form av ökad hälsa samt socialt umgänge. Miljövinsten är oxå en stor aspekt, grödor jag själv kan odla själv utan extra belysning och uppvärmning behöver inte transporteras långa sträckor.

Miljövinsten är en anledning  till varför jag föra våren blev eld och lågor avatt läsa om sötpotatisodling (Ipomoea batatas). Vi äter inte stora mängder men några kilo per år konsumerar vårt hushåll. Var gång jag köper sötpotatis i affären irriterar det mig att de köpts in från andra sidan Atlanten. Ganska snart stod det klart att det inte går att odla sötpotatis i Sverige om man planterar knölen. Även om både namn och utseende är likt potatis så stannar liknelserna där, sötpotatis är en del av vindeväxternas familj medans potatisen tillhör potatissläktet. Så efter några år av ökenvandring gällande sötpotatisodling stod det att läsa att går att odla Sverige, det handlar om att ta sticklingar. Eftersom det i artikeln jämfördes olika sorter och jag inte fann de som var bäst anpassade till vårt klimat hoppade jag över att odla förra året. Jag fortsatte leta sorter men fann inga så i mars i år köpte jag tre ekologiska sötpotatisar i affären, planterade i kruka och tog sticklingar av. När jag krukat om sticklingarna fick jag genom Sesam kontakt med en odlare som odlade en himla massa sötpotatis. Att han sen visade sig bo i Malmö gjorde inte saken sämre. Kontakt tog och jag fick med mig fyra nya sorter klimatanpassade sticklingar. Alla ni som är eller blir  intresserade av att själv odla rekommenderar jag er att besöka http://thebatatagardener.blogspot.se.

Ipomoea batatas

Oerhört lättgroddade sticklingar.

Sorterna jag fick med mig är t65, nordic white, nordic orange och nordic purple. Sortnamnen, förutom t65, är odlarens egna efter att han samlat på sig några olika genom resor och resande vänner. Men han har testat att odla dem och nu får jag den äran. Nästa steg för mig är att kruka dem, det hade gått att sätta sticklingarna direkt i jord men jag vill att de växer på sig lite först så att de kan konkurrera bättre med ogräs, skadedjur och ev torka.

Förutom sötpotatis fick jag även med mig lite Oca (Oxalis tuberosa). Jag skall villig erkänna att min kännedom om dess existens är föga men givetvis kliade det direkt i mina fingrar då jag fick erbjudandet. Det är en rotfrukt som fungerar i kyligare klimat och som har sitt ursprung i Sydamerika. Precis som sötpotatis är det en kortdagsväxt, dvs den sätter knölar när dygnets mörka timmar blir fler, ungefär någon gång i slutet av september. Det skall finnas lite olika sorter med olika smak men det är ett äventyr jag får påbörja nästa år, i år skall jag se om det funkar att odla.

oxalis tuberosa

Oca

Självsådd!

Självsådd låter bättre än kvarglömt och är i de flesta fall  en korrekt beskrivning av vad som inträffat. Ifjol stod både tatariskt bovete (Fagopyrum tataricum) och vildfänkålen (Foeniculum Vulgare Capillaceum) kvar och växte på under den långa hösten. Fänkålen hade jag min aning om att den precis som dill kunde självså sig men att bovetet överlevde vintern hade jag inget begrepp om alls. När jag nu är igång igen fann jag flertalet plantor där dessa grödor växt förra säsongen.

Fagopyrum tataricum

tartariskt bovete

Foeniculum Vulgare Capillaceum

vildfänkål.

Jag tröskade bovetet för att få utsädet. Tyvärr ville fåglar och kaniner och dela på skörden vilket innebar att jag fick tillbaka utsädesmängden men knappt mer. Bovetet är bra att ha som gröngödslingsgröda då det inte är släkt med så många andra trädgårdsgrödor än rabarber samt att pollinerare uppskattar dess blomning. Om ni inte har smakat bovetehonung så gör det. När burken öppnas kommer en doft av ladugård/ensilage och smaken är som en sirap med syrlig sötma. Odlar ni dessutom bovete så ökar ni er egen samt andras möjlighet att få ta del av denna gudagåva. I år har jag ännu inte sått bovete, dels pga andra prioriteringar men även för att det varit så hiskeligt torrt. Som tur är fanns det några plantor jag kan börja med att flytta dit bovetet skall växa.

Fänkålen skördar jag som frö, ungefär som dill. Likheterna med dill är förövrigt många så därför kommer jag framöver, kanske inte i år, att testa olika sätt att använda mig av plantan. Likt bovetet planterar jag om där de skall växa.

Även andra växter uppskattar jag att de självsår sig. Honungsört (Phacelia tanacetifolia) är en sådan. Jag tar helt enkelt dess fröställningar och lägger där jag vill att de skall växa nästa år och oftast blir det bra resultat. Risken är att de gror under hösten och då inte överlever kyla. Å andra sidan är det väldigt lätt att hänga fröställningar på tork och ta egna fröer. I år dök de upp i bondbönelandet  och de får står kvar medans annat rensades bort. Pollinerarna uppskattar blommorna och honungsörten är inte släkt med något annat jag odlar samt tar väldigt lite näring i anspråk.

Vica faba

Tv Aguadulce Claudia och th Luz de Otono

Kvarglömt, ibland händer det men oftast är det pga slarv och försumelse. Vissa grödor har en tendens att växa kvar på samma plats om man inte är noga vid skörd. Jordärtskocka är typexemplet men även potatis och vitlök kan dyka upp där inte vill ha dem växande. Just dessa grödor håller jag hårt på när det gäller växtföljd. Vitlök som växer kvar gräver jag upp så fort det bara går. De är annars en ansamlare av patogener. Jag planterar inte om dem utan äter de som färsklök, risken är annars att du tar med dig oönskade gäster och då har din ansträngning att hålla växtföljd varit förgäves. Potatisen kastar jag för jag låter dem inte växa kvar. I år råkar det faktiskt sammanfalla att potatisen dyker upp i vitlökslandet och det irriterar mig. Dels för att jag redan har tillräckligt med röta i jorden samt att de konkurerar med vitlök om utrymme och näring. Fast, potatis brukar fatta vinken när man knipsar av dess blast så jag får hoppas att jag inte ser av dem något mer, annars blir det en fin skörd av både vitlök och potatis i juli.

 

Röta.

Som jag tidigare skrev var det en klyfta Alexandra som inte ville gro. Nyfiken som jag är av naturen grävde jag givetvis där klyftan skulle ha grott och fann den, i väldigt dåligt skick.

allium sativum ophioscorodon var Alexandra.

Botrytis.

Klyftan var mer eller mindre delad när jag fick upp den men ytterskalet är i övrigt intakt. Vid närmare anblick ser man några röda ringar vilket tyder på angrepp av botrytis. Men vad som är hönan och vad som är ägget vet jag inte. På bilden kan även några mångfotingar skådas och jag undrar om dessa kan ha angripit klyftan och i ytan där det bitit sig in har botrytis fått fotfäste? Vintern har ju varit gynnsam för tillväxten av botrytis, dvs blöt och mild. Jag har övriga växande plantor under uppsikt, Alexandra har sitt eget land i år.

 

Förutom ogräsrensning, gödning och bevattning är det viktigt att hålla odlingen under uppsikt för sjukdom. Klyftor som inte kommer upp, plantor som är miss eller dvärgväxta samt har någon form av missfärgning är symtom på att något inte står rätt till. Börja med att gräva bort jord från klyftorna som inte kommit upp, syns inga tecken på att gro eller de som i detta fall är ruttna, gräv upp dem. Plantor som utmärker sig på ett negativt sätt jämfört med andra bör oxå avlägsnas för att minimera eventuell smittspridning. Visst får man skörda färre antal fullväxta lökar men färsklök är väldigt gott samt att det hade troligen i slutändan blivit så ändå.

Du sår väl ändå vårråg?

Det blir ett mellanår i år. Oftast brukar ett sådant konstaterande vara en efterhandskonstruktion för att göra misslyckandet känslomässigt hanterbart, helt enkelt som ett försvar rationaliserar man. Nu har jag haft några mellanår för några grödor. Har det inte varit kaniner så har det varit duvor, kråkor eller sniglar som kalasat på det jag velat äta. Torka och oförtjänt mängd ogräs av olika kaliber har gjort jordelivet tungt för mig. Så, för att inte lägga ner onödigt arbete och för att fortsätta odla med den mentala hälsan i behåll har jag redan nu förutsatt att 2016 blir ett mellanår och vidtar åtgärder därefter. En åtgärd är att gröngödsla mer. Det gynnar jorden samt insektslivet men är bra om du inte vill lägga ner tid på att ogräsrensa. Du sår en huvudgröda som förhoppningsvis konkurrerar ut annan växtlighet, denna myllar du sedan ner i jorden och näringen återgår där den kom ifrån. Förutom näringen bidrar förmultningsprocessen i jorden till ett rikare mikroorganistiskt myller samt att det strukturförbättrar.

Först ut är vårrågen Petrus. Fördelen med denna är att den går att så tidigt på våren och att den etablerar sig snabbt innan oönskade grödor tar över. På kort tid bildas stor mängd grönmassa, Petrus blir över 2 meter på en säsong och för att kunna bli detta har den långa rötter som letar sig ner i backen och tar upp näring från djupare jordlager. Dessutom är råg inte släkt med någon annan gröda jag odlar vilket gör att den inte påverkar växtföljden negativt. Tummen upp helt enkelt. Höstråg har oxå dessa fördelar plus att den övervintrar vilket minskar näringsläckaget under vintern. Nackdelen med råg är att bin, humlor och fjärilar inte kan ta nektar. Därför sår jag på andra land något av eller i kombination av blommande grödor såsom klöver, honungsört, senap, solros, tagetes eller lin. Fint och nyttigt.

sårör

Såröret använder jag inte ofta men för ändamålet att så spannmål fungerar det ypperligt. Kornen kommer jämt över hela landet och jag är svag för det radsådda, det är helt enkelt vackert.

nu fortsätter vi.

Om snön är borta så bör vitlöken har tittat upp hos de flesta. Några sorter har troligen redan gjort det under senvintern och förhoppningsvis har de överlevt. Nu på vårkanten inser jag vikten av tydlig dokumentation vid höstens plantering och uppskattar att jag var noggrann. En fördel är att veta vilka sorter som odlas och var, det är grundläggande för det mesta i grönsakslandet. Vissa sorter är senare än andra så om inte alla sorter är uppkomna kan det vara sortberoende. Sen, hur många av var planterades. På kolonin är det Leningradskij och Alexandra som har bortfall på fem respektive sju %. Det är försumbart då det kan bero på omvärldsfaktorer såsom fåglar eller gnagare varit i farten. Det kan bero på sjukdom men om inte fler symtom finns så är det antingen tämligen harmlös sjukdom eller så stärker det tesen om omvärldsfaktorer. Leningradskij är även den enda sort som det blev en dubbelklyfta planterad av samt är den sort som kaninerna ätit mest av. Dubbellöken gräver jag snart upp och äter som färsk.

En lök som däremot är under observandum är den jag kallar Polsk Purple Stripe. Uppkomst är 100% men en planta ser lite blek ut och har ett märkligt växtsätt där endast ett blad kommit upp. Bladet är dessutom gulstrimmigt vilket är symtom på mycket men kan vara virusangrepp. Jag får helt enkelt ta en vända ut snart för att se vad som händer i vårsolen. Fortsatt missbildning och missfärgning gör att jag även då äter upp löken i förtid.

allium sativum var. ophioscorodon

Misstänkt sjuk purple stripe

 

Bulbillerna jag planterade i höstas växer på bra de med. I år odlas de inte för att jag skall förnya sorter utan för att de skall mjölksyras. Runt midsommar åker de större upp innan eventuell klyftbildning då de fortfarande är mjälla och fina.

bulbiller

bulbiller av dess olika slag.

Båda raderna på bilden ovan är vitlöksplantor av bulbiller sådda hösten 2015. De längst upp i bild är en blandning av sorterna Purple Haze och Bavaria, båda sorterna är sk Rocambole. Bulbillerna är således tämligen få per topplök men stora som åtminstone torra kikärtor. Storleksmässigt skiljer sig inte plantorna från de klyftsådda. Skördade kommer de förhoppningsvis vara sololök stora som en golfboll eller klyftlök runt 25gram. De små plantorna som mest liknar späd gräslök är bulbiller av en Purple Stripe. Dess topplök innehåller många bulbiller som har storleken av en vetekärna. Skörden av dessa kommer bli stenkulestora på sin höjd men blir ändå läckra tillsammans med vatten, salt och vinäger.

Så, hade det inte varit för kaninerna och deras glupska aptit hade jag varit nöjd. Förra året bet de av löken tidigt på våren men i år har de fortsatt och angripit löken åtminstone än en gång. I och med den tidigare värmen på våren blir kaninerna mer aktiva men har svårt att hitta föda, förutom i mitt vitlöksland då. Förra året repade plantorna mod men jag vet inte hur det blir med dem som i år bitits av fler gånger och det ganska hårt. Vi får helt enkelt se och under tiden går jag och muttrar över kaninerna.

Vårplantering!

Eller nu vad jag skall kalla det? Vinter har det knappt varit och någon egentlig vår är det inte. Visst hade vi snö och kyla i slutet av Januari men sedan dess är det något mellanting. Strunt samma, det är februari och jag hade en pallkrage över i Veberöd samt att www.slangehvidloeg.dk säljer ut vitlöksutsäde till förmånliga priser. Vårplantering av vissa sorter har tidigare gått bra och ju tidigare desto bättre är det om de kommer direkt i backen. Några brukar sätta dem först i kruka och sen plantera om dem i landet senare under våren och båda metoder går bra. Varför jag nu inte kunde motstå kliet i fingrarna var att det är sorter som jag gärna vill ha i min utsädesodling. Korean Red odlar jag på kolonin men den tar jag inte med mig vid flytt, Wonha har jag tidigare odlat och Pyang Yang har jag haft men det var troligen inte rätt sort. Varför jag så nallat vill ha dem är enkelt, smaken. De är små men fan så goda, inget silverskinsvavligt utan bara het vitlökssmak. Använder dem när jag göra kimchi eller annan syrning där vitlök passar bra. Här kommer en kort presentation av dem.

allium sativum ophioscorodon

Korean Red

Som brukligt, 4 klyftor per lök. Löken på bild väger 23 gram och den enskilda klyftan 7gram. Ni förstår att det inte är några stora vi pratar om men här får smaken tala. Planterade alla 5. Bulbillerna blir stora och är tacksamma att föröka. Jag tar bulbiller från kolonin om någon är intresserad. En östasiat, typ5.

allim sativum ophioscorodon

Pyang Yang

Ännu en koreansk sort, en östasiatisk, typ 5, lök. Bland anglosaxarna kallad asiatic. Namnet klingar bekant likt nordkoreas huvudstad och det är där den är kommen från. Vikten på löken är 24 gr och består av 8 klyftor vilket vi alla förstår att det är mindre klyftor. Den version av pyon yang jag tidigare odlade såg inte alls ut så här, den bestod av färre större klyftor per lök. Just östasiaterna brukar gå bra vid vårplantering vilket gör det lite mer spännande. Jag har tidigare inte vårplanterat en östasiatisk vitlök då dess begränsning är dess korta lagringsbarhet. På våren brukar det inte inte finnas bra utsäde att tillgå men Juana lagrar vid bra temperatur, ca 20¤C. 5 st kom i jorden. Topplöken på denna sort blir stor, dvs avlång som en strut. Storleken på bulbillerna lär oxå vara stor.

allium sativum ophioscorodon

Wonha

Nordkorea har inte i mina ögon sett bidragit till att dra ljus över mänskligheten men spännande vitlöksorter finns där. Sen är det inte Kim-dynastin som gjort att de finns där utan har funnits i landet sedan länge. Wonha har jag odlat tidigare men kasserade den då den inte gav någon storlek. Sådant har jag nu lärt mig förbise och uppskattar nu andra kvaliteter. 25 gram vägde löken som bestod av 4 st klyftor. 7st kom i jorden. Även Wonha är en östasiat, typ 5, asiatic.

Ner i jorden kom dem. Pallkragen var förberedd sedan i höstas med hästgödsel, benmjöl och stenmjöl. Jag pudrade på ca 0,2dl benmjöl som jag vände ner innan plantering samt att mellantösen bistod mig i att sprida ut stenmjöl. Kalk slängde jag på alla pallkragar som bryts och förs ner i jorden. Vitlök gillar kalk så om ni vet med er att er jord saknar kalk, kalka.

 

Säsongen börjar.

Eftersom jag inte besöker kolonin varje dag blir varje besök lite mer spännande. Nu på vintern blir besöken färre men nästa gång måste nu bli snarare än det var förra gången jag besökte. Vitlöken har tittat upp och kaninerna har hittat dem. Några var avbitna men det är som tur några bulbillsådder jag odlar för att kunna mjölksyra färsklök. I veckan blir det till att åka ut och sätta upp lite stängsel runt vitlöken, slänga ut stenmjöl och göda men lite benmjöl.

allium sativum ophioscorodon

allium sativum ophioscorodon

Även i år är det de polska sorterna (som jag kallar dem) som tittar upp tidigast. Även Leningradskij har börjat synas och som jag tidigare nämt, bulbillsådder av olika sort. Bra eller dåligt att de kommer upp så tidigt? Vintern har varit obefintligt förutom för en vecka sedan då vi hade en period på en ca en vecka med snö och kyla. Detta påverkar givetvis att de kommer upp tidigare. Förra året syntes de inte förrän i februari och även det får räknas som tidigt. Skörden blev ändå bra av dessa tidiga. Nackdelen är det jag skrivit ovan bilden, kaninerna har inget annat att äta så de tar, förhoppningsvis, smaklig tugga av primörerna. Det gjorde de förra året och det var inget som märktes som nackdel när de skördades. Jag ger en extra pyts gödning under våren för att kompensera eventuellt bortfall.

Gödning var det ja och jag har skrivit att jag ska ge sten och benmjöl i veckan som kommer. Stenmjölet lägger jag på nu och myllar ner (tillsammans med benmjöl) för det tar längre tid att brytas ned och tas upp av växten. Nederbörden tillsammans med tiden är två hjälpande faktorer i detta. Benmjölet ger en relativt snabb gödningseffekt vad det avser kväve vilket behövs nu när de börjar växa. ca 0,2dl mjöl per m2 ger jag nu på våren vid två tillfällen. Så fort jag får tag på gräsklipp lägger jag på det.

När det gäller bevattning hjälper gräsklippet till för att förhindra avdunstning vilket ger en skyddande effekt. De år som jag inte täckodlat torkade jorden snabbt ut men jag är försiktig när det gäller bevattning. Jag häller det från kanna så nära markytan som möjligt och helst gör jag det på morgonen. Bevattning med hjälp av slang eller vattenspridare skapar en fuktig miljö vilket gynnar svartmögel och rost. Vattnar jag på morgonen tar värme och vind bort stor del av fuktigheten och vilket inte görs nattetid (om det inte blåser mycket). I och med avdunstningen är högre dagtid vattnar jag inte med vattenspridare eller slang då för mycket vatten går förlorat.

Men härligt är det att säsongen börjar. Det kliar rejält i fingrarna, speciellt efter att jag beskurit fikonträdet här hemma.

fikonträd

 

Äntligen ett samlat grepp!

Märkte att jag inte skrivit något alls på ett bra tag och ingen sortlista för säsongen 15/16 har jag publicerat. Lönearbete och hemarbete är det som upptar min tid. Än så länge har vintern varit en lång höst, när jag planterade de sista klyftorna hade vi någon dag av blötsnö. Den senaste veckan har varit annorlunda med kyla och snö som nu återgått i tö. Dock väntas en kallperiod igen som jag tacksamt tar mot. De sorter jag odlar blir bäst när vintern har varit lång och kall vilket är för sent nu men mer kyla blir lite plåster på såren dock. Även andra saker har en kall vinter en positiv inverkan på, tex sniglar och växtsjukdomar. Än så länge har inga av mina lökar tittat upp och det skall de inte ha gjort, sorterna kommer upp först i februari-mars samt att jag inte har kylbehandlat dem innan plantering.

I tidigare inlägg har jag beskrivit för mig nya sorter för i år bla och Dukat. Denna säsong har jag inte satsat på nya sorter då jag tycker det startfält jag har ger mig den skörd jag eftersträvar dvs stora lökar med stora lättskalade klyftor som har bra lagringsduglighet. Smakspektrat är jag nöjd med även om jag saknar spanish red samt antonik. Den sistnämnda har jag själv aldrig odlat men av en förtrogen bekant rekommenderas den varmt just pga dess smak. Sen ger mig sorterna jag odlar även ormlök som blir till en delikatess när den syras och det är just denna aspekt som är säsongens stora förändring jämfört med förra. Jag odlar några rader just i ändamålet att mjölksyra dem. I övrigt är det som förra säsongen, jag odlar till utsäde i Veberöd men med skillnaden att till hösten säljer jag inget. Vi planerar att flytta och jag vill ha allt utsäde själv  då jag räknar med ett större trädgårdsland. Den lök som inte kvalar in som utsäde får min familj att äta.  Skörden från kolonin äts upp eller blir till nytt utsäde på kolonin. Löken där drabbas lätt av svampsjukdom men symtomen har blivit mindre och mildare med åren eftersom jordbearbetning och gödning har hämmat svamptillväxten. Om vi flyttar äter jag upp all koloniskörd vilket jag inte ser som ett problem. Däremot kan jag vid intresse spara topplök, hör bara av er innan maj tar slut om ni vill köpa.

Vi börjar med kolonin. Så här ser det ut:

  1. 2 rd med bulbiller av Purple haze och en rad bulbiller av Kodaver. Dessa skördas som färsklök eller syras.
  2. 3rd x 5 Polsk Purple Stripe + 1 klyfta
  3. 2rd x 4 Polsk rocambole
  4. 2rd x4 Dukat
  5. 1rd 7 st bulbiller av Bravaria, syras.
  6. 1rd x 6 Korean red.
  7. 1rd x 6 Morado.
  8. 2rd x 5 German extra hardy.
  9. 3rd x 5 Polsk 1.
  10. 2rd x 5 Polsk 2.
  11. 8rd x 5 Estnisk röd.
  12. 8rd x 5 Leningradskij

Kållandet kallat

  1. 8rd x 4 Alexandra.

I ändan av vart land har jag sparat utrymme till en eller två rader annan lök såsom purjo och eller salladslök.

I Veberöd odlar jag följande.

Pallkrage 1.

  1. 1 rd New York
  2. 2rd Kaukasisk röd
  3. 1rd Siberian Red (6st)

 

Pallkrage 2.

  1. 2rd Estnisk röd.
  2. 2rd Alexandra.
  3. 2rd Kodaver.
  4. 2rd Bavaria.

Nu minns jag inte helt och hållet men jag utgår från att en rad är sju klyftor om inget annat anges.  Slarvigt av mig att inte skriva upp det.

När jag ändå skriver om slarv. Jag köpte fina bulbiller av en person som fått sin ursprungslök av en rysk kolonigranne som i sin tur tagit med sig löken från sin hembygd i centrala Ryssland. När det var dax att plantera kunde jag inte komma på vart jag lagt dem och jag har ännu inte hittat dem. Det irriterar mig.

allium sativum ophioscorodon

allium sativum ophioscorodon

ormlök i kök

ormlök i kök

i saltlake.

i saltlake.