En gammal bekant tittar upp!

När jag började arrendera odlingslotten 2008 var jag lite hijed över att komma igång. Halva lotten var redan uppgrävda land och resten gräsmatta och rabatter. Eftersom jag ville ha mera land bestämde jag mig för att gräva upp gräsmattan, en granne hade en jordfräs och med denna vändes jorden. Det är alltid lätt att vara efterklok, jag borde ha väntat åtminstone ett år för att se vad som växer i gräsmattan, förra arrendatorn kanske hade en tanke med att låta gräset växa. Då hade jag nog upptäckt att i jorden finns åkervinda (Convolvulus arvensis L). Det är ett jäkla ogräs att försöka bli av med, rötterna kan gå någon meter ner i jorden och den frösår sig. Jag tror att den där jordfräsen delade upp någon rotbit vilket skyndade på spridningen. Nu är årstiden inne, åkervindan tittar upp och jag har börjat vänja mig vid den. Oavsett hur förgrymmad jag kan vara, hur mycket jag än svär så kommer åkervindan att vara där. Bättre att vara glad och förbli obitter, därför ser jag numera åkervindan som en gammal bekant. Nu kommer hen upp och då är det bara att klippa av den så fort som möjligt. Avslagning är ett sätt att begränsa växten, den kommer inte att dö ut men jag förhindrar vidare spridning. Jag gör även som så att jag gräver upp mycket jord runt rötterna så att jag får upp så mycket som möjligt, det försernar även vindan åtminstone något. Rötterna kastar jag givetvis i soporna. Att gräva avgränsare för att förhindra spridning för just åkervindan känns menlöst, då ska jag ner på sådant djup så att jag lika gärna kan byta ut all jord vilket inte låter sig göras i en handvändning (om det än är önskvärt?). På växteko skriver de om olika projekt med att bekämpa olika former av ogräs. Sidan ger en bra bild över hur rotsystemet ser ut, ett ganska vackert tatueringsmotiv för mig när galenskapen fullt blommar ut efter att ha försökt ta död på den? Det står väldigt mycket om Glyfosfat och oavsett vad vi vet om detta ämne i miljöhänsyn så tror jag inte att det ha någon effekt på växter med sådan rotsystem. Det är en av anledningarna till att jag låter glyfosfatet vara och fortsätter fotografera min hatälskade bekant.

Åkervinda , Convolvulus arvensis L.

Åkervinda , Convolvulus arvensis L.

Pågående säsong!

Några bakslag har vitlökslanden redan haft. Ett av dem skriver jag om här och den andra har varit att kaninerna mumsade i sig blasten ute på kolonin. Som tur var gjorde de inte ett grundligt arbete utan vitlöken växer på bra i det varma vårvädret. Båda landen har fått gödning i form av ben och stenmjöl samt att landet i Veberöd fick sig en omgång trädgårdskalk då mossan i gräsmattan bredvid indikerade kalkbrist. Ingen mera gödning kommer jag att ge vitlökslanden i år mer än det som täckodlingen ger dem. Jag täckodlar i år för att möta eventuell torka vilket jag inte gjorde förra året med minska skörd som följd.

På det stora hela är jag nöjd. På kolonin har endast en klyfta av 150 inte kommit upp dvs 99,4% av klyftorna har grott. Den som inte grodde var en utgallrad Morado i primörraden. Dessa var för små för lökodling men inte tillräckligt små att kasta och  eftersom ingen ville ha dem satte jag dem tätt för att skörda tidigt. Färsk vitlök är väldigt gott och har du utsäde kvar när du planterat så gör en fåra där du lägger ner klyftorna. Under våren gallrar du ut dem när du skördar. Till hösten tänker jag plantera ner dem djupare för att få en längre lök att skörda. För övrigt äter vi inte mycket vitlök just nu, sen tre veckor tillbaka har vi gott om ramslök vilket vi frossar i.

Färsk vitlök

Vitlöksbädd på kolonin.

 

I Veberöd är inte uppkomsten lika bra.Av 97 planterade klyftor har 8 inte kommit upp, dvs en uppkomst på 91,8% för att vara mer exakt. La Mancha Mauve står för majoriteten av dessa (sex st) och Kodaver samt New York står således för en klyfta vardera. Bulbillerna jag sådde har kommit upp bra där endast New York står för ett påtagligt bortfall. Jag räknade inte alla bulbiller jag sådde. Först trodde jag att en kaukasisk röd hade gått bort under vintern, tidigare saknades där en men den kommer upp nu lite senare än de andra.

Vitlöksbädden i Veberöd

Kodaver gjorde en oväntad krombukt. Som jag skrev ovan fattades det en Kodaverklyfta och jag grävde upp den. När spaden kom i jorden böjdes bladet då jorden var väldigt hård, en kompakt skocka hästamög hade lagt sig ovanpå. När jag fått bort denna såg jag rötter vilket jag fann märkligt.  Jag grävde runt klyftan och skulle lyfta upp den men då märkte jag att den satt fast. Några spadtag till och jag fick upp klyftan. Jag har kraftiga ögonbryn och denna gång vill jag lova att de som var i närheten såg att jag lyfte på dem. Klyftan har satt rötter från båda håll. Jag har aldrig varit med om det tidigare och aldrig läst om det. Undra om det är det kompakta taket som lurat klyftan?

Krombuktande Kodaver

Först tänkte jag att gräva ner den i jorden igen för att se om den kommer åter som en mer normal vitlök. Men det blev inte så, bättre att använda jorden till att plantera purjo i. Kodaver har jag ändå 8 lökar till av.

Bakslag men ändå framtidsutsikter!

La Mancha Mauve, en porcelainlök behagade inte att komma upp som de andra lökarna i Veberöds djupbädd. Dess topplök som jag sådde samtidigt som klyftplantering har kommit upp med 100% vilket gjorde mig än misstänksam. Porcelainlökarna är inte de tidigaste att spira men absolut inte de sista. Igår satte jag spaden i raden och fann mycket riktigt sex klyftor. De fem var fasta och fina med liten groddbildning men helt utan rötter, den sjätte var genomrutten, röd och doftade sötaktigt. Först trodde jag det var angrepp av botrytis men lite mer ingående studier och kommunikation med mer erfarna odlare visar på att det kan vara Waxy breakdown. Vad som talar mot botrytis  är att det inte är dags att märka angrepp än. Det brukar komma under sommaren när vädret är varmt och fuktigt. Vad som då talar för Waxy breakdown är att klyftan är röd och att porcelainlökar oftare än andra drabbas av detta under varma somrar. Doften är precis som botrytis sötaktig och klyftan blir honungslik i konsistensen. Han som tipsade mig om WB hade själv haft stora problem med det på sina porcelainlökar förra sommaren och fått kassera stor del av skörden. Jag kasserade en klyfta när jag gallrade utsäde då den började bli lite rödaktig, vilket oxå talar för WB. Att inte nedbrytningen syntes mer påtagligt kan vara att löken har kylförvarats och på så sätt saktat ner förfallet. Det kan ge förklaring till varför inte resterande klyftor rotgrott utan endast toppgrott, lökar i mataffären som kylförvarats ger exakt samma symtom; en snygg grön toppgrodd men inga rötter och sedan intorkning.  Oavsett vad så är det tråkigt att jag inte kan skörda stora lökar men jag har kvar sorten i bulbillodling. Waxy breakdown är inget som orsakas av virus, svamp eller bakterier utan en fysiologisk sjukdom. Konsekvenserna av detta, jämfört med smitta, är att jag inte behöver oroas att de andra lökarna skall ta skada. De närliggande raderna har som sagt visat bra uppkomst och inga tecken på angrepp.

La Mancha Mauve garlic

Waxy breakdown on garlic.

 

La macha mauve garlic

Waxy breakdown on garlic. Cool stored garlic.

Porcelainlökar fungerar bäst i kyligare klimat och bor du längre norrut är detta en sorts lök du bör testa.

Vårråg!

Första gången jag kom i kontakt med vårråg (Secale cereale L) var via litteraturen, tror det är i Sista brevet hem till Sverige av Moberg som Karl-Oskar och Kristina odlar vårråg när de bryter ny mark i Kischisaga. Det är förövrigt en fantastiskt bra bokserie som rekommenderas. Jag frågade mina morföräldrar om vårråg och visst hade de odlat det men det var längesen, avkastningen höll liksom inte måttet. Rationellt och bra som det ska vara om man lever av vad jorden genom hårt arbete ger.

Under några år har jag odlat midsommarråg som gröngödsling och kuriosa. När jag fick erbjudandet om att få gratis vårråg av en lantbrukare uppe i Halland tackade jag inte nej. Vårrågen har bra egenskaper som gröngödsel, den producerar på kort tid mycket grönmassa, täcker och konkurrerar mot ogräs samt hämtar upp näring från djupare jordskikt genom sina långa rötter. Här står att läsa som inspiration. Sorten jag odlar heter Petrus.

För tre veckor sen tog jag fram såröret och sådde. Nu i efterhand inser jag att jag kunde sått tjockare men vi får se hur det går. Jag la på fiberduk som skydd mot kaniner och hungrande fåglar. Det tog knappt 10 dagar, sen var den uppe. En liten dos benmjöl har jag gött med i landet där det tidigare växte rotfrukt.

 

Vårråg!

kaniner och inte uppkomna lökar!

Den tid som nu passerat skulle haft stunder av snö och kyla i mycket längre utsträckning än vad som nu blev. Det enda positiva jag ser med detta är att frö som annars skulle ha legat i jorden för att gro under våren grodde under “vintern” och försvann med de få köldperioder vi haft. Annars är det ett aber att vintern uteblir. I år har det främst märkts genom att kaninerna på koloniområdet överlevt vinter efter vinter och orsakar nu stor skada. All min kål försvann, hål är grävda lite varstans men mest illa är att de bet av vitlöken när den kom upp i februari-mars. Det var bara att förstärka staketet runt kolonin och skydda vitlöken med bärnät. Den har nu återhämtat sig och växer på fint. På kolonin är det 100% uppkomst, sist upp var Purple Haze och först upp var Polsk 1. Resultatet var väntat, purple haze är en rocambole och de är sist upp samt att jag odlat den tidigare. Polsk 1 liknade sprint i lök och klyftform och min tes blev stärkt av att den var först upp. Sprint är en typ6-lök och de är tidigast.

Tyvärr har jag inga bilder att bifoga, min tekniska utveckling har gått bakåt pga telefonhaveri och bortslarvad kamerakabel. Det skall bli skärpning på den fronten. I Veberöd där jag har min utsädesodling ser det inte lika bra ut trots jungfrulig jord. Visst, bädden är nygrävd och jorden sämre (rena rama sanden) men där är ett påtagligt bortfall där speciellt ett som oroar mig mycket. La Mancha Mauve, en porcelain, beställde jag via slangehvidloeg.dk. Ingen av de planterade klyftorna har tittat upp medans bulbiller har gjort det. Jag pratade med Juana som driver slangehvidlög och hennes hade kommit upp. Märkligt men nästa gång jag får jag gräva upp dem och se vad som är orsaken. Jag har skrapat ytligt men inte sett någon tillstymmelse till vitlöksgrodd. Kodaver och Rysk Röd har blivit av med en klyfta vardera under vintern. Irriterande då det inte är så många planterade av dem. Nåväl, våren går vidare och i juli får vi se vad jag skördar.

För er som undrar har jag gödslat båda odlingar med benmjöl och stenmjöl. Odlingen i Veberöd har dessutom fått sig en omgång trädgårdskalk, mossan i gräsmattan bredvid skvallrade om dess behov. Benmjöl gav jag 04,dl/m2 och stenmjöl hälde jag på måfå, kalk gav enlingt anvsining på säcken. Nästa gödning blir gräsklipp som jag lägger på som täckmedel. Gräset får växa till sig och kommunen komma och klippa det först bara.

Säsongen 2014/15!

Många gånger jag har lite förbannat mig själv för att jag har många olika sorters vitlök, hanteringen blir lite mer tidskrävande både vid platering skörd. Jag måste vara noggrannare än om jag bara hade haft tex tre sorter. När jag skördade  år var det väldigt sköt att ha fem rader av estnisk röd och fyra rader leningradksij, det är bara att gräva upp och bunta ihop. I år rationaliserade jag, bara hela rader även om det innebär färre lökar av vissa sorter i en rad. Det blir mer lättöverskådligt så. Nackdelen är att jag får en del klyftor över som är för bra för att ätas upp men de minsta bra utsädesklyftorna går att byta/sälja eller odla som färsklök om utrymmet finns.

På kolonin har jag ändå hållit mig till mina principer, något sånär. Jag slutade odla spanish red och russian topset för de kom sig aldrig upp i någorlunda storlek. Ny sort som jag odlar på kolonin är Alexandra. Jag köpte tre lökar av en odlare varav två drabbades av lagringsröta. Klyftorna från de skadade lökarna blev lagom många för att fylla en rad. I en av Malmös polska livsmedelsbutiker köpte jag två olika sorters polsk vitlök eller rättar sagt två olika vitlökssorter odlade i Polen. De var stora (75-90g) med stora klyftor och allt tyder att de är hardnecks, dvs allium sativum var. ophioscorodon. Friska såg de ut att vara men de behandlades i förebyggande syfte.

Alltså, på kolonin odlar jag följande:

  • 49 st Estnisk röd, marble purple stripe.
  • 35 st Leningradskij, typ 4.
  • 7 st Korean Red, typ 6
  • 7 st Alexandra, typ 5.
  • 7 st German Extra Hardy, typ 5.
  • 7 st Purple Haze 4 år,rocambole.
  • 7 st Morado, turban.
  • 7st Purple Haze, rocambole.
  • 7 st Polsk 1, ?
  • 7 st Polsk 2, ?
  •  10 st Morado som färsklök.

Om jag berömmer mig över min insats på kolonin så får jag faktiskt fråga mig hur det är ställt med mig när jag tittar på min odling i Veberöd. Eftersom jag vill ha friskt utsäde startade jag förra året en lite odling i mina föräldrars trädgård i Veberöd. I år blev den större och lite mer omfattande då jag fick gräva upp nytt land i deras gräsmatta, hämta hem gödsel och gräva en djupbädd på 1,5×3,10 m. I denna bädd odlar jag nio sorter från klyftor och bulbill/topplök i olika åldrar samt tre sorter från bulbiller. Jag köpte fyra sorter av Åke Truedsson men spanish red hade lagringsröta och kom aldrig i jorden. Synd på min favoritvitlök gällande smak men det kommer fler tåg. Av Åke köpte jag även Siberian Red, Rysk röd och Kaukasisk röd. Den röda ryssen hade faktiskt väldigt många dubbelklyftor vilket gör att jag redan innan skörd är skeptisk men får hoppas att jag kan förvalta den väl. Från Juana på Jylland fick jag La Mancha Mauve och New York som lök och bulbill samt Oosterdel och Estnisk röd som enbart bulbill. Dessa bytte jag mig till genom att skicka mina tvååriga Ävrö samt tvååriga Alexandra till henne. La Mancha hade lite mindre, smalare klyftor än de andra lökarna. Den är en Porcelainlök och förra varma sommaren hade en odlare problem med waxy breakdown på just sådana lökar. Vi får se hur nästa sommare blir. Alexandra planterade jag även i Veberöd för att kunna bevara utsäde ( se ovan). Dessutom fick jag topplök i olika åldrar från norska frösamlarna vilket jag är väldigt tacksam för. I sista stund kom jag över Kodaver, en estnisk vitlök som jag bara tackade ja till. För att bevara bra sorter sådde jag bulbiller av Korean Red och Pyongyang.

Därför blev djupbädden i Veberöd planterad på följande sätt.

  • Oosterdel, bulbiller, marble purple stripe
  • 16 st Siberian Red, typ 5
  • 6 st Alexandra + 3 st topplök, typ 5.
  • 8 st Rysk röd, typ 4.
  • 14 st Estnisk röd + bulbiller, marble purple stripe
  • 16 st Kaukasisk röd, typ?.
  • 16 st Bavarian, Rocambole.
  • 6 st La Mancha Mauve +  3 topplök, Porcelaine.
  • 6 st New York + 3 topplök, Rocambole.
  • 9 st Kodaver, typ 5.
  • Korean Red, typ 6, bulbiller.
  • Pyonyag, typ 6, bulbiller.

Nu önskar jag att alla får en lång kall vinter och på återseende i mars när den släpper.

Kodaver!

 

10816100_10153475955223484_730276465_n

Det var egentligen inte tänkt att bli fler sorter i år men det ville sig som så ofta annorlunda. Jag hade gallrat ut mitt utsäde och planerat klart när tillfället dök upp. Många av de utgallrade klyftorna hade hygglig storlek vilket gjorde att jag fick svårt att lägga dem i köket, någon annan kan ha nytta av dem. Så jag annonserade ut dem i Le Potager och fick svar av Anette på Boäng. Hon ville ha dem och frågade om jag var intresserad av byte, hon hade beställt två sorter från Finland varav den ena var Alexandra men ytterligare en som hon inte kom på namnet. Efter en kort stund återkom hon och sa att den andra sorten heter Kodaver och är en estnisk sort. Det var inget som lät bekant men eftersom sorten kommer från Estland tackade jag genast ja och ritade om planeringen i djupbädden. När jag använde mig av en sökmotor för att finna information hände inte mycket eller rättar sagt fick jag inte mycket information om vitlök. Däremot vet jag nu att Kodaver är ett område i nordöstra Estland. Anette återkom med länk där hon gjort köpet och där står en del att läsa för den kunnige i det finska språket. Hyötykasviyhdistys-Nyttoväxtföreningen berättade en finsktalande vän att han är medlem i, dessvärre glömde jag bort att fråga vad som stod om löken. Ett översättningsprogram hjälpte mig att förstå att den är släkt med Alexandra dvs en sibirisk lök. Sorten har odlats i området Kodaver, därav dess namn. Står även att läsa att nyttoväxtföreningen köpt den från lantbruksuniversitetet i Tartu där personal själv odlat den. Ska givetvis bli spännande att se hur den tar sig.

Till mig fick jag skickat nio st klyftor som vägde 90g. Jag fotograferade dem men jag har inte blivit vän med kameran, därför blir det inga bilder. De största klyftorna vägde 17 g st vilket gör att jag har förväntningar på nästa års skörd. Blir den bra odlar jag givetvis vidare på den för att något år senare ha utsäde till försäljning. En eller två topplök låter jag komma fram för att ha som jämförelse med andra sorter i samma kategori.

Nu har jag blivit vän med kameran så här kommer en bild på några klyftor.

Kodaver

 

Om klyftorna ser ut så här.

image

Då är de givetvis skalade men det är inte det jag vill visa. De har börjat gro. Om ni inte hunnit plantera sådana klyftor så går de fortfarande bra att använda som utsäde. Om klyftorna däremot skjutit grönt skott är det inget bra utsäde vid plantering för lök, klyftan kommer att torka in.
Ska klyftorna inte planterats går de på många sätt och vis att äta. Rötterna är helt delikata. De smakar sött som groddar gör fast med en mjuk vitlökssmak. Det blir ju inte så mycket av det men tillräckligt för att lägga på en smörgås eller i salladen. De klyftor jag fått rötter på är de jag gallrade ut när jag sorterade utsäde, alltså för stor mängd att konsumera inom rimlig tid. För att inte det ska gå till spillo mjölksyrejäser jag dem. Skalnining av klyftorna går enkelt av dessa sorter och snabbt för att jag tar barnen till hjälp. De flesta hushållssysslor får man anstränga sig för att få dem att förmå men när det gäller att skala vitlök anmäler de sig frivilligt. De säger att det luktar gott. Om det är doften eller de uppfattar mitt genuina intresse och vill vara en del av det låter jag vara osagt, klyftorna blir skalade. När så är gjort lägger jag dem i en glasburk med saltlake (2msk jodfritt/liter vatten). Tyngd på för att hålla klyftorna under vatten. På med locket och ställer burken i rumstemperatur i en vecka så att syrningen startar, ställer sedan ut burken i förrådet minst 10 dagar till. Sen är det bara att njuta. Syrningen håller sig länge i oöppnat skick. Klyftorna smakar fantastiskt och är vänligare för matsmältningen.
Ett enklare sätt är att lägga klyftor i en burk med äppelcidervinäger och skruva på locket. Ställ i rumstemperatur i två veckor och lufta burken med jämna mellanrum, tryck kommer att uppstå.
Har även sett några som konserverat i honung på samma sätt som ovan.
Det går givetvis att ta klyftor som sjunger på sista refrängen att torka och mala till pulver eller frysa in som skivor.
Fördelen med mjölksyrning är att du inte behöver tillsätta energi för att tillverka eller lagra.

Ibland går man på en nit!

Tidigare i veckan planterade jag vitlök på kolonin och det försiggick av utsädesgallring med planering. Nu inser jag fördelar med att ha många av få sorter istället för tvärtom, det underlättar det praktiska något oerhört. I år blev det nio sorter varav sex bara är en rad. Nyheter på kolonin är Alexandra och en polsk lök jag sprang på. När utsädet gallras ut gäller det att sortera bort dubbelklyftorna men ibland är det svårt att se vilken som är vad. Ibland går chansningen fel vilket ni ser på bilden nedan

image

Estnisk röd levererar stora klyftor helt enkelt. Det uppdagades att det inte är en en dubbelklyfta när jag skalade den. Surt att den inte hamnade i jord bland de 49 andra.

Däremot sorterade jag ut några solklara dubbelklyftor av Purple Haze. Dess klyftform är annorlunda än den estniska så de uppenbarar sig på annat sätt. Så här ser de ut skalade.

image

Planterad hade den klyftan gett två mindre lökar tätt bredvid varandra. Bättre att de hamnar i grytan. De Purple Haze jag dragit fram från bulbiller har inga dubbelklyftor så de odlar jag vidare på.

Imorgon planterar jag mitt utsädeslager men mer om det sen.

Liemannen knackade på.

Igår fick jag en av årets trevligaste paket i brevlådan. Även i år paketerades lökarna i en dansk avis. I år levererades rocambolen New York och porcelainlöken La mancha mauve med topplök och tvåårslök. Juana hade även skickat med bulbiller från estnisk röd och oosterdel.

image

Nu skall jag i det snaraste börja planera planteringen. Sen får det snart vara dax.