En avläggare eller tre!

“Samt ytterligare en otydlig bild tagen med en trasig mobil” kunde underrubriken vara.  Förhoppningsvis kan ni se att bilden föreställer ett fikonträd/buske (Ficus carica). Det är min Brown Turkey som är 5-6 år gammal varav den har växt de senaste tre på friland i min lilla trädgård hemmavid. Varje år har den gett skörd vilken har ökat för vart år som gått. Förra året tänkte jag ta sticklingar men det hanns inte med. Det får bli ett försök med det i år men i min iver att leta information så sprang jag över bloggen SweFig och fann ytterligare ett sätt att föröka på, nämligen avläggare. Eftersom mitt träd har ett buskliknande växtsätt växer åtminstone tre grenar på ett sådant sätt att de är naturliga avläggare. De växer i markkontakt och när jag försiktigt lyfter på grenen ser jag och märker av rötter från grenen till jorden. Ca två grenar till växer så att de med hjälp av sten eller annan tyngd kan bli en avläggare. En spade, en sekatör, en kruka och jord sen är trädet i höst klonat i flera.

image

På min bakgård brer även rosmarinen (Rosmarinus officinalis) ut sig. De två plantorna tillgodoser mer än väl familjens behov av denna fantastiska krydda men de får växa hur mycket det vill för som Peter Englander sa på föredraget jag härförleden besökte, det är ett måste för skåningar att odla medelhavets växter för att vi kan.
Nu ska jag bara se till att vår bostadsrättsförening oxå inser det, läget och möjligheterna som finns här är få förunnade.

Jag grävde mig en grop!

Kålstabbar från de olika kålsorter jag odlar låter jag stå kvar som kaninföda under vintern. Kaninerna är solidariska tillbaka genom att lämna kvar sin spillning och låter ofta övriga grödor vara ifred. Den gångna vintern har varit rik på föda i allmänhet för de har inte varit hos mig och ätit så kålstabbarna har fått stå orörda och börjar nu skjuta skott. Hade jag haft tiden kunde jag dem låta stå för att plocka nya blad innan de går i blom men det infall jag fick var starkt vilket satte min impulskontroll ur spel.

image

Cabbe de rennes i vinterprakt

Ta frö från kål är enkelt, det är bara att låta plantorna växa vidare så går de i blom. Svårigheten är att få den sortäkta, i synnerhet om du som jag odlar på ett koloniområde där fler människor gör samma sak fast med annan sort. Odlar du dessutom nära ett rapsfält måste man verkligen isolera blommorna. Dels pga detta samt att sorterna jag odlat inte var speciellt stabila lät jag bli att fröodla.

Sen så var ju det snilleblixten jag fick. Inspirerad sedan många år av Lena Israelssons bok Odla orientaliskt har jag nu i många år grävt gropar som jag fyllt med hästgödsel och kompost för att odla pumpa/squash på, resultatet blir ofta bra. I år räckte hästgödseln bara till djupbäddarna, jag förbannade mig själv över att jag inte tog med mig fler påsar när jag hämtade. När jag såg stabbdungen tänkte jag helt plötsligt på levande kompostodling som Lena Israelsson skrivit ett inlägg om efter att ha varit på föredrag med Bengt Flärdh. Jag ryckte upp stabbarna, grävde en grop ca 1.5 spadstick djup, klippte och hackade stabbarna till mindre bitar.
image

Ovanpå detta lade jag delar av lövtäcket som under vintern skyddat djupbäddarna, nu med påbörjad nedbrytninsprocess. Kompostjord lades på och stenmjöl pudrades över, en liten skvätt benmjöl likaså. Nu syns en liten kulle innan allt sjunker ner.
I slutet av denna månad fyller jag på med såjord och direktsår pumpa/squast, sort har jag inte bestämt än.

Mata djupbädden!

Att gröngödsla har så pass många fördelar att det alltid lönar sig. I mitt fall handlar det primärt att förbättra jorden genom att tillföra mer humusbildande material utan att behöva hämta alldeles för mycket utifrån. Jag sår och det som kommer upp får växa för att sedan grävas ner i jorden. Enkelt och praktiskt. Sen att olika insekter samt andra djur trivs i grödan gör det mer angenämt att gröngödsla. Bädden som i år skall beväxas av honungsfacelia, tagetes och solrosor skall i höst planteras med vitlök. Så ser delar av min växtföljd ut. Därför fungerar det ypperligt med att grödan får växa på hästgödsel, den mer tidskrävande nedbrytningsprocessen får fortgå under tiden gröngödningen växer, grönmassan bryts ner snabbare.
Jag ska villigt erkänna att jag skämmer bort min jord i allmänhet och vitlök i synnerhet, det lilla formatet gör det hanterbart. Däremot gillar jag inte övergödning. Gröngödsling förhindrar urlakning av jorden samt återger jorden näringsämnen när grönmassan bryts ner i jorden. Sår du tätt kväver det eller åtminstone förhindrar annat ogräs att växa till. Se till att få bort rotogräs innan du sår, för mig innebar det att luka bort en jäkla massa gräs.
Nåväl, när ogräsrensningen till slut var avklarad strödde jag ut stenmjöl (gnejs) enligt den högt vetenskapliga doseringen en skövel per kvm. Min jord behöver restaureras på många olika sätt och mineralisering genom stenmjöl är ett av dem.
Därefter tar min underbara hacka vid. Jag drar upp en fåra, fyller den med gödsel, drar upp en ny fåra bredvid som täcker över den redan fyllda och gör ytterligare en. Större än så är inte bädden.

image
Gödseln ja, härligt fuktig halmblandad hästgödsel fylld med dyngmask och groddad vete. Visst hade jag kunnat få tag på mer brunnen torvblandad hästgödsel men det hade inneburit några extramil bilkörning, denna gödseln hämtade jag runt hörnet. Förutom avståndet till annan gödsel lämpar sig denna gödsel bra, halmen ger härlig humus. Under tiden den bryts ner håller den vatten åt gröngödselgrödan. Nackdel med ej välbrunnen hästgödsel är dess rikedom på ogräsfrö men som sagt, sår jag honungsfacelian och tagetes tätt skuggar den ogräset som får svårt att hävda sig i konkurrensen.
Sen hade jag en skvätt träkol som legat utomhus över vintern, den fick tillsammans med urin åka ner i en fåra innan den täcktes. Slutligen krattades bädden till för att bli jämn och för att få all gödsel under jord.
Under växtsäsongen gödslar jag grödan med nässel- och valörtsvatten. Efter att honungsfacelian slutat blommat klipper jag ner den för att slippa rensa bort den nästa år, den fröar av sig något kopiöst. I slutet på augusti vänder jag ner grönmassan, ger en minimal giva av benmjöl samt en fullgiva benmjöl. I november står bädden mätt och belåten redo att ta emot vitlöken.

Val av gröda som gröngödsling kan ske utifrån många aspekter. För mig är det växtföljden som är det viktigaste. Varken honungsfacelia, tagetes eller solros är släkt med några av mina huvudgrödor. Att honungsfacelian är otroligt vacker och uppskattas av humlor och bin gör att valet faller på den. Tagetes har nematodhämmande effekt vilket jag tror kan gynna min jord och solros tycker min stora tös om att så, därför väljer jag den. Annars är klöver- och baljväxter bra val av gröngödselgröda men jag odlar för mycket bönor för att det ska gå.
Nu återstår endast sådd men det väntar jag med, jord och gödsel får lära känna varandra först.

Morado!

Då har Morado som jag planterade i februari kommit upp. Höstplanterade Morado för att jämföra skörd. Creolerna ska enligt utsago gå lika eller tom än bättre av plantera på våren. Silverskins testade jag förra året och vårplanteringen gav lika stora lökar som höstplanterade. Nu inväntar vi juli för att kunna jämföra.

image

Från nio till 250!

Förra året beställde jag frö från en estnisk frågorna och i denna beställning köpte jag tre sorters bondbönor. Överraskad blev jag när det visade sig att påsarna mest liknande smakprov med sju-åtta bönor per påse. Lite för lite i mitt tycke. Därför behöll jag en sort själv och gav de andra påsarna till två andra personer för utsädesodling. Min egen odling misslyckades, ojämn bevattning och bönfläcksjukan hindrade att jag fick utsäde. Däremot lyckades min morbror väl med odlingen men tyvärr försvann tillhörande påse och med det namnet. Av de sju bönorna han sådde tröskade jag idag 250g torr böna. De har förvarats i sin balja hela vintern och ikväll gavs det tillfälle att sprita bönorna.
image

Max sju bönor per skida men vanligast var 4-5. Bönstorleken varierade från små till medelstora vilket inte gör den lika behändig för färskkonsuntiom. I torrt format gav den som bekant bra utdelning.
Jag har i olika forum läst att folk tycker utsädespriserna på bondbönor för hemmaodlare är höga. Jag är beredd att hålla med, jag beställer gärna från eBay.co.uk för där finns att köpa större förpackningar till bra priser. Förra året sådde jag över 250 g utsäde till eget bruk. Men om ni precis som jag har en snäll morbror går utsädespriset att justera till ens fördel, från nio gram till 250g på en säsong.

En avläggare

Våren 2013 köpte jag en planta bruna vinbär av dagliljan. Eftersom bruna vinbär har en bakgrund med Phillipe Plönninge och POM är det inte enbart bär jag vill skörda utan utav denna planta vill jag skaffa mig fler plantor. Ett enkelt sätt att föröka bla vinbär på är att lägga avläggare. Det går även att sticka ner grenar direkt i marken men eftersom jag själv fått bäst resultat på avläggare samt att jag gillar betongsten fick det bli så. Helt enkelt, du lägger en tyngd på en gren så att den får kontakt med marken. Till hösten har den rotat sig, du klipper av den från moderplantan och planterar om den.
image

Det går alldeles utmärkt att välja annan sten eller tyngd. Själv valde jag det som fanns till hands. Hoppas nu ingen tror jag samlar på mig tillhyggen till stundande hungerskravaller.
Det går givetvis att fotodokumentera sitt skapande bättre än vad jag gör.

Ävrö!

I höstas planterade jag bulbiller av sorten Ävrö. För att få friska lökar till hösten sådde jag dem i jungfrulig jord i Veberöd hos mina föräldrar. Jag beställde visserligen lökar men det visade sig att de hade angrepp i form av botrytis och svampangrepp har jag tillräckligt av.
Lite senare än löksådden tittar nu Ävrö upp i jord som döljde mången ogräs. Om någon har öga att se vad det är för otyg får ni gärna berätta.

image

För att kunna få bra utsäde planterade jag Bavaria i samma skifte som Pyongyang och fågelvägens Estnisk röd. Bavaria har kommit upp bra men i en klyfta jag planterade i höstas döljde sig två groddar, en sk dubbelklyfta. Visst, det är en förlorad utsädeslök men jag får en legitim anledning till att smaka av sorten.

image

Och här får ni en överblick över utsädesodlingarna i Veberöd.

image

Från höger: 1 rad bulbillsådd Ävrö, 1 rad bulbillsådd Purple Haze, 2 rader Bavaria, 2 rader estnisk röd, 2 rader Pyongyang.

Små, oplanerade primörer!

I pallkragarna där jag hösten 2012 planterade bulbiller poppar det nu upp en massa härligheter. Den som spar hen har eller den som inte håller koll blir överraskad som det är i mitt fall. Goda att äta som de är eller att steka.

image

2014!

Förra året berättades det i mången forum att vitlöksskörden blivit sämre (läs mindre) än föregående år. Med tanke på 2013 långdragna vinter är det inte så konstigt, det blev helt enkelt en kortare säsong att växa till sig på. I år tittade vitlöken hos mig upp minst en månad tidigare, andra odlare pratar om 2-3 månader tidigare. Alltså väldigt annorlunda förutsättningar. För egen del var 2013 en bra säsong och min hypotes är att den långa vintern påverkade tillväxten av svampsjukdomar negativt. Vi får helt enkelt se hur skörden blir när vi summerar någon gång i juli-augusti.

image

Sprint hade redan skjutit gröna skott innan plantering och följdriktigt var den först upp och är nu störst. Alla andra sorter är uppkomna i varierande grad och på dem som kommit upp mer än fem cm (majoriteten)  förekommer ingen missbildning vilket är positiva nyheter. Igår räknade jag till att tre st klyftor ej kommit upp vilket stämmer överens med antalet klyftor jag under vintern sett ligga på backen efter att fåglar hackat upp dem.
En lätt kvävegiva för att starta våren har getts så nu återstår bara lukning och skörd vad gäller arbetsinsats under 2014.

Den ryska jätten!

Ingen i Skåne har undgått att vintern som varit har varit mild och att våren meteorologiskt varit här sedan 22 februari. Nu verkar det fortsätta i samma takt vilket gör att jorden redan reder sig då nederbörden hållt sig undan.
Lika bra att så det som borde varit sått i december dvs dill, palsternacka, morot, bladpersilja och rotpersilja.

image

Förra våren, dvs senare än i år, sådde jag en rysk rotpersilja som på fröpåsen utlovade 30cm. Ja, kanske utlovades det andra kvaliteter men för mig var de oläsliga. Innan mars var påbörjad grävde jag upp rotfrukterna och det var långa frukter jag fick upp. Palsternackorna var en tråkig historia vilket gör att jag köpte en F1 som är sjukdomsresistent samt manar mig själv till bättre bevattning. Dessutom behöver bäddarna mineralgödslas än mer. Något som däremot bara växer är jordärtskockor. På samma plats har de nu växt i två år och för att göra plats för ett kålland grävde jag nu upp allt. Jag har gett gödning men absolut inget mer. Två 20l-hinkar och lite till har fyllts av närmare 2kvm jordärtskockeland. Blir att skänka bort och hitta nya användningsområde men nya landet som planterades blir betydligt mindre, dessutom får jag en för mig ny sort som även den sägs blomma.

image