skörd 2015

Korean red

Korean red

Härlig tid på året. Mycket av de andra grödorna har det varit kämpigt för. Bönor har jag fått så om då det både varit kallt och blött vilket är ett väder sniglarna trivts i och kalasat gott. Rödbetorna blev översållade av ogräs under den vecka jag var bortrest, ska aldrig mer använda sysavs jord mer än i urna då den innehåller mycket ogräsfrön. Druvgurkorna är  mer eller mindre försvunna men igår fann jag dess bödel och gjorde sagan kort, det var en snigel. Då är det gott att sätta spaden i vitlökslandet och skörda. Än så länge ett bra år. Överst ser ni Korean red. Den blir inte stor, tippar på max 70 g, men är väldigt god och vacker. I år har den vuxit till sig och jag får åtminstone två utsädeslökar utav 7 st.

DSC_4670

Topp lök på polsk 1

Nästa lökar att grävas upp var de två (för mig) obekanta polska lökarna. Stjälkarna skröt  inte vad som dolde sig under dem utan det blev en bra överraskning. Med handen som våg kan jag säga att de största ligger över 100g. Ju mer de torkar desto mer träder det fram vad de kan tillhöra för undergrupp till vitlökssläktet. De är väldigt lika varandra så därför låter jag topplöken mogna så att jag kan se om skillnader.

 

allium sativum ophio

ettårs Oosterdel

De jag grävde upp först var de bulbillsådda, blasten hade lagt sig i landet i Veberöd. Oosterdel gav jackpot, alla blev enhetslökar så till hösten har jag bra utsäde att utgå från.

allium sativum ophio

ettårs Pyongyang

Samma sak gäller Pyongyang. De sådde jag på vinst och förlust men det blev vinst, alla blev enhetslökar.

ettårs Korean red

ettårs Korean red

Något som överraskade mig är att flertalet av de stora bulbillerna från Korean red inte blev enhetslök utan miniatyrlökar, tror att jag fick tre enhetslökar och de får jag odla vidare på. Bulbillerna var riktigt stora så mina förhoppningar grusades lite av resultatet.

rysk röd

rysk röd

Första löken att skördas var en typ 4, nämligen rysk röd. Utsädet köpte jag av Åke Truedsson och genomgick en hård gallring då den bestod av många dubbelklyftor. Utifrån detta är resultatet väntat, eftersom jag sorterade bort de största klyftorna blev sättorna mindre vilket ger mindre lökar. Jag får se om jag odlar vidare på dem, uppskattningsvis kommer vikten att landa på 85gram plus. Vidare röd är den inte men torkningen får utvisa dess färg.

Imorgon fortsätter skörden i Veberöd, då åker de flest upp. Vädret har varit soligt och varmt för att vara denna sommar vilket påskyndar mognad. De som jag lät stå kvar, majoriteten var inte riktigt mogna för en vecka sen. Vad jag då utgick från var graden av nedvissen blast. Allt från 1/4 till 3/4 skall vara visset vilket inte var läget. Mognaden skiljer sig inte dag från dag men skördas de för tidigt blir hållbarheten och grobarheten dålig då den inte är mogen och väntas det för länge går ytterskalet sönder vilket skadar klyftan och då dess hållbarhet. Att vänta så länge som att blasten är hel nedvissnad när det gäller vitlök är inte att rekommendera, då är det för sent. På vissa sorter, främst turban, lägger sig blasten innan den är mogen och på andra lökar kan blasten lägga sig utav andra anledningar som inte har med mognad att göra. Alltså är stjälkens ståndaktighet något tillförlitligt att gå på när det gäller att bedöma mognad. Är du osäker, gräv upp jord runt löken och se.

Siberian red

Siberian red

Detta är en siberian red som jag grävde fram och lät bli att skörda. Ytterskalen är inte riktigt färdiga än. Imorgon tar jag bild på samma lök innan skörd så har vi något att jämföra med.

 

 

Fångad ormlök!

Det blir en del ormlök i år, precis lika många som antalet lökar. Jag sparar i genomsnitt bara en per sort i år. Vissa sorter tar jag alla topplökar på då jag redan känner till sorten och vet hur de ser ut samt odlingsvärde. Det tar för mycket av lökstorleken, upp till 1/3 mindre lökskörd kan det bli. Nu vill jag inte bara slänga den avskurna ormlöken, den smakar riktigt gott men wookad ormlök går det inte att äta hela tiden. Det går att göra inläggningar som skall smaka vitlök med dem, tex inlagd sill. Skall ni äta dem, tex wooka, blanchera dem först. De kan vara lite träiga.

I år åker de inte i wooken. Jag såg ett recept från Eldrimmer som jag kände att det här vill jag göra. Jag har alla tillbehör och redskap hemma då jag mjölksyrar andra grönsaker. Följ receptet “sur vitlök” på sidan 6 i länken ovan så blir det förhoppningsvis alla tiders.  Saltet jag använder är ett billigt jodfritt havssalt (som all salt i mjölksyrning skall vara) samt en ekologisk äppelcidervinäger. Ungefär så här såg det ut i mitt kök.

ormlök i kök

ormlök i kök

ormlök i burk

ormlök i burk

För att hålla dem under vatten tynger jag ner dem med plastpåsar fyllda med saltlake. Ormlöken är skuren i ca dm-långa bitar. Det som är tidskrävande är att låta vattnet svalna. Vatten till mjölksyrning skall kokas för att ta död på ev bakterier samt att få bort fluor om det är kommunalt kranvatten. Sen löser sig saltet mycket lättare. Arbetskrävande är det inte.

ett tidstecken!

Ormlöken är kommen. Inte på alla dock. De som välkomnar midsommar är Estnisk röd, Leningradskij, Alexandra, German X-tra Hardy och de två obekanta polska sorterna. På de två förstnämnda väntade 1/6 av plantorna med sätta orm. Tillsammans med Morado, Korean Red och Purple Haze, som inte satt sina topplökar ännu, väntar dessa på senare skörd.

 

allium sativum ophioscorodon

Polsk 2.

Bilden ovan är på sniskan, det är inte ni som ser fel. Jag är inte helt bekväm med tekniken helt enkelt. I varje fall, luta huvudet till vänster, titta på bilden i ca 5 sekunder. För att inte felbelasta så gör likadant åt höger. Så, nu har ni fått er lite stretching. Gör om samma sak två gånger. Nu kan ni se att plantan har en topplök på gång i en fin loop. Toppen korsar stängeln i 90 grader. Plantan på bilden är en för mig obekant polsk sort som jag kallar Polsk 2, det finns nämligen ytterligare en obekant polsk sort i odlingen i år som jag kallar Polsk 1 då den planterades först i ordningsföljden. Genom ormlöken och dess växtsätt kan jag utesluta vilken typ av vitlök det är.  Vi börjar med det enklaste, det är en hard neck, allium sativum ophioscorodon. Den sätter topplök med bulbiller, blasten är inte flätbar om man inte vill lägga en jäkla massa tid på att mjuka upp den. I och med att den sätter en sådan loop som visas på bilden går det oxå att utesluta vilken typ av hard neck det är. Om vi följer Ron L. Engeland så är det inte en rocambole (typ 3, kaukasisk) och inte en östasiatisk (typ 6). Han kallar den tredje typen för Continental som delas upp i två undergrupper 1 och 2. (Engeland 1991:22). Så, en typ4-lök om vi följer Åke Truedssons klassifieringssystem. Med andra ord, identifieringsarbetet fortsätter. Skördetidpunkt, skalfärg, klyftantal och form samt bulbillernas storlek är identifieringsmarkörer som kan berätta vilken typ av vitlök det är. Att ta reda på vilken sort det är utan DNA-test är mer hårfint och även det ett uteslutningsarbete. Sorten har ett namn, det är bara obekant för mig.

Ormlöksbeställning!

Ormlök!

Ormlök!

Bulbiller!

Bulbiller!

kapsel!

Kapsel!

Nu börjar det snart bli dax för de topplöksättande vitlökarna (allium sativum ophioscorodon) att sätta topplök, även kallar ormlök. Om någon är intresserad av att köpa/byta någon av mina sorter är man varmt välkommen att höra av sig. Jag tänker knipsa av så många som möjligt för att få så stora lökar som möjligt. Därför får den intresserade beställa genom att skriva ett inlägg här eftersom ormlöken då får mogna med löken. Pris 10kr/st + porto. Vilka sorter jag odlar i år står att läsa här. Det är främst av de jag odlar på kolonin som jag säljer topplök av. De som odlas i Veberöd vill jag ha upp i storlek och i antal innan jag börjar låta ormlöken vara kvar.

Vill du veta mer om att odla vitlök från bulbill? Läs här.

 

Dubbelklyfta – nu även på bulbiller!

Inför säsongen 2014-2015 utökade jag mina bulbillodlingar. Detta för att få mer erfarenhet, fick tillgång till någon ny sort som bulbill samt att behålla sorter friska från jordbundna svampsjukdomar. Korean Red och Pyongyang är två sorter som föll under det sista kriteriet och den förstnämnda har otroligt stora bulbiller. Nu vet jag att till nästa säsong får gallra bulbillerna för även de kan ha dubbelklyftor. Tyvärr fick jag inte med det på bild men ni får helt enkelt tro mig. Däremot skall jag visa er en siberian red, lyftsådd sådan.

Siberian Red

Siberian Red

Det är bara Siberian Red och Bavaria som satt vardera en dubbelklyfta, retligt men försumbart. Lökarna blir det inget fel på förutom att de inte går att ta utsäde av pga dess mindre storlek. Rakt in i köket med andra ord.

Topplöken ja. Av Alexandra satte jag tre tvååriga lökar vilka alla kommit upp. Som bilden nedan kommer att visa ser man att de är mindre än fullstora lökar men de ser lovande stora ut. New York och La Mancha Mauve som jag oxå planterade som tvååriga har liknande storlek.

Snart treårig Alexandra.

Snart treårig Alexandra.

 

Pyongyang och Korean Red fångades visst på bild (men utan att visa dubbelklyftan). Det skall bli väldigt intressant att gräva upp dessa späda plantor för att se hur stora de är samt hur många sololökar de bildat. Pyongyang var stora som havrekorn och Korean Red hade ärt-kikärtstorlek på sina bulbiller. Oosterdel och Estnisk Röd som jag oxå bulbillsådde har liknande storlek.

Koreaner i förbund.

Koreaner i förbund.

 

Till er alla, odla mer vitlök från bullbill/topplök. Ni får tillgång till ett större utbud av friskt utsäde från intressanta och odlingsvärda sorter.

Majmånad blött och kall – fyller bondens lada all!

En kallare maj har det inte varit på 60 år och för vissa grödor har det ställt till problem. Jag tror att jag får så om bönorna, chiliplantorna får stå inomhus nattetid en längre tid samt några squashplantor växte från mig. Men, andra grödor har det fint tex min vitlök. Odlingen i Veberöd har verkligen gynnats av en blöt maj, jorden är lätt och torkar således snabbt. Det roliga är ända att se hur tämligen enkelt det går att få denna sandjord bördig med bränd gödsel, grönmassa, stenmjöl, kalk med magnesium och benmjöl, allt blandat i en härlig symfoni som kallas djupbädd. I år gästas denna bädd av noga utvalda vitlöksklyftor som nu växer sig stora under täcket av gräsklipp. Är ni intresserade av sorterna finns listan här.

Vitlöksland i fägring

Vitlöksland i fägring

Samma teknik att göra jorden bördig har jag anammat och praktiserat på kolonin under alla åren jag brukat den. Jorden är bördigare än i Veberöd men dess förmåga att leda och hålla vatten är lika dålig som sandjorden. Dessutom ligger det mer öppet och kustnära vilket gör stället mer vindpinat samt att det sällan regnar just där vilket är märkligt. Mer humusbildande material i jorden ökar dess förmåga att härbärgera vatten samt i år täckodlar jag för att minimera förlusten. Om det ökar risken för svartmögel och rost återstår att se, dessa kulturer gynnas av fuktig och stillastående luft. På kolonin växer vitlöken oxå bra, en viss försening pga kaninangrepp har det varit men i det stora hela försumbart.

kolonial vitlöksodling

kolonial vitlöksodling

 

Det skiljer ca 10 dagar mellan fotograferingstillfällena så en jämförelse blir inte korrekt. Dessutom är det inte samma sorter. Där jorden ligger bar har jag efter att ha skördat färskvitlöken (måste ha mer nästa säsong) nu har sått dill. Jag kom över någon fin fransk sort som dessutom är ekologiskt odlad, med andra ord inköpt till ett lite högre pris. Den ekonomiske rationelle mannen i mig gör som så att jag odlar den till frö för att odla den i större skala nästa år. På så sätt håller jag ner utsädespriserna. Nog om det, nästa steg i vitlökens utveckling är att den snart börjar sätta ormlök. I år knipsar jag av de flesta, lökens storlek kan minska upp till 1/3 om ormlöken får sitta kvar hela växtperioden. En av var sort kan jag offra, hör av er om ni är intresserade av topplök. Sen så skall jag mjölksyra ormlöken enligt recept från Eldrimmer. Ett bra sätt att ta hand om sin skörd på.

Det enda negativa med att knipsa av ormlöken (förutom att du inte får topplök) är att snittet är ett bra ställer för svartmögel att få fäste på. Därför penslar jag bikarbonat, dvs jäkla vanligt bakpulver, uppblandat i vatten på snittet för att förhindra angrepp. Får se om det gör någon skillnad.

Nu får gärna värmen komma så att ladan kan fylld.

 

 

En gammal bekant tittar upp!

När jag började arrendera odlingslotten 2008 var jag lite hijed över att komma igång. Halva lotten var redan uppgrävda land och resten gräsmatta och rabatter. Eftersom jag ville ha mera land bestämde jag mig för att gräva upp gräsmattan, en granne hade en jordfräs och med denna vändes jorden. Det är alltid lätt att vara efterklok, jag borde ha väntat åtminstone ett år för att se vad som växer i gräsmattan, förra arrendatorn kanske hade en tanke med att låta gräset växa. Då hade jag nog upptäckt att i jorden finns åkervinda (Convolvulus arvensis L). Det är ett jäkla ogräs att försöka bli av med, rötterna kan gå någon meter ner i jorden och den frösår sig. Jag tror att den där jordfräsen delade upp någon rotbit vilket skyndade på spridningen. Nu är årstiden inne, åkervindan tittar upp och jag har börjat vänja mig vid den. Oavsett hur förgrymmad jag kan vara, hur mycket jag än svär så kommer åkervindan att vara där. Bättre att vara glad och förbli obitter, därför ser jag numera åkervindan som en gammal bekant. Nu kommer hen upp och då är det bara att klippa av den så fort som möjligt. Avslagning är ett sätt att begränsa växten, den kommer inte att dö ut men jag förhindrar vidare spridning. Jag gör även som så att jag gräver upp mycket jord runt rötterna så att jag får upp så mycket som möjligt, det försernar även vindan åtminstone något. Rötterna kastar jag givetvis i soporna. Att gräva avgränsare för att förhindra spridning för just åkervindan känns menlöst, då ska jag ner på sådant djup så att jag lika gärna kan byta ut all jord vilket inte låter sig göras i en handvändning (om det än är önskvärt?). På växteko skriver de om olika projekt med att bekämpa olika former av ogräs. Sidan ger en bra bild över hur rotsystemet ser ut, ett ganska vackert tatueringsmotiv för mig när galenskapen fullt blommar ut efter att ha försökt ta död på den? Det står väldigt mycket om Glyfosfat och oavsett vad vi vet om detta ämne i miljöhänsyn så tror jag inte att det ha någon effekt på växter med sådan rotsystem. Det är en av anledningarna till att jag låter glyfosfatet vara och fortsätter fotografera min hatälskade bekant.

Åkervinda , Convolvulus arvensis L.

Åkervinda , Convolvulus arvensis L.

Pågående säsong!

Några bakslag har vitlökslanden redan haft. Ett av dem skriver jag om här och den andra har varit att kaninerna mumsade i sig blasten ute på kolonin. Som tur var gjorde de inte ett grundligt arbete utan vitlöken växer på bra i det varma vårvädret. Båda landen har fått gödning i form av ben och stenmjöl samt att landet i Veberöd fick sig en omgång trädgårdskalk då mossan i gräsmattan bredvid indikerade kalkbrist. Ingen mera gödning kommer jag att ge vitlökslanden i år mer än det som täckodlingen ger dem. Jag täckodlar i år för att möta eventuell torka vilket jag inte gjorde förra året med minska skörd som följd.

På det stora hela är jag nöjd. På kolonin har endast en klyfta av 150 inte kommit upp dvs 99,4% av klyftorna har grott. Den som inte grodde var en utgallrad Morado i primörraden. Dessa var för små för lökodling men inte tillräckligt små att kasta och  eftersom ingen ville ha dem satte jag dem tätt för att skörda tidigt. Färsk vitlök är väldigt gott och har du utsäde kvar när du planterat så gör en fåra där du lägger ner klyftorna. Under våren gallrar du ut dem när du skördar. Till hösten tänker jag plantera ner dem djupare för att få en längre lök att skörda. För övrigt äter vi inte mycket vitlök just nu, sen tre veckor tillbaka har vi gott om ramslök vilket vi frossar i.

Färsk vitlök

Vitlöksbädd på kolonin.

 

I Veberöd är inte uppkomsten lika bra.Av 97 planterade klyftor har 8 inte kommit upp, dvs en uppkomst på 91,8% för att vara mer exakt. La Mancha Mauve står för majoriteten av dessa (sex st) och Kodaver samt New York står således för en klyfta vardera. Bulbillerna jag sådde har kommit upp bra där endast New York står för ett påtagligt bortfall. Jag räknade inte alla bulbiller jag sådde. Först trodde jag att en kaukasisk röd hade gått bort under vintern, tidigare saknades där en men den kommer upp nu lite senare än de andra.

Vitlöksbädden i Veberöd

Kodaver gjorde en oväntad krombukt. Som jag skrev ovan fattades det en Kodaverklyfta och jag grävde upp den. När spaden kom i jorden böjdes bladet då jorden var väldigt hård, en kompakt skocka hästamög hade lagt sig ovanpå. När jag fått bort denna såg jag rötter vilket jag fann märkligt.  Jag grävde runt klyftan och skulle lyfta upp den men då märkte jag att den satt fast. Några spadtag till och jag fick upp klyftan. Jag har kraftiga ögonbryn och denna gång vill jag lova att de som var i närheten såg att jag lyfte på dem. Klyftan har satt rötter från båda håll. Jag har aldrig varit med om det tidigare och aldrig läst om det. Undra om det är det kompakta taket som lurat klyftan?

Krombuktande Kodaver

Först tänkte jag att gräva ner den i jorden igen för att se om den kommer åter som en mer normal vitlök. Men det blev inte så, bättre att använda jorden till att plantera purjo i. Kodaver har jag ändå 8 lökar till av.

Bakslag men ändå framtidsutsikter!

La Mancha Mauve, en porcelainlök behagade inte att komma upp som de andra lökarna i Veberöds djupbädd. Dess topplök som jag sådde samtidigt som klyftplantering har kommit upp med 100% vilket gjorde mig än misstänksam. Porcelainlökarna är inte de tidigaste att spira men absolut inte de sista. Igår satte jag spaden i raden och fann mycket riktigt sex klyftor. De fem var fasta och fina med liten groddbildning men helt utan rötter, den sjätte var genomrutten, röd och doftade sötaktigt. Först trodde jag det var angrepp av botrytis men lite mer ingående studier och kommunikation med mer erfarna odlare visar på att det kan vara Waxy breakdown. Vad som talar mot botrytis  är att det inte är dags att märka angrepp än. Det brukar komma under sommaren när vädret är varmt och fuktigt. Vad som då talar för Waxy breakdown är att klyftan är röd och att porcelainlökar oftare än andra drabbas av detta under varma somrar. Doften är precis som botrytis sötaktig och klyftan blir honungslik i konsistensen. Han som tipsade mig om WB hade själv haft stora problem med det på sina porcelainlökar förra sommaren och fått kassera stor del av skörden. Jag kasserade en klyfta när jag gallrade utsäde då den började bli lite rödaktig, vilket oxå talar för WB. Att inte nedbrytningen syntes mer påtagligt kan vara att löken har kylförvarats och på så sätt saktat ner förfallet. Det kan ge förklaring till varför inte resterande klyftor rotgrott utan endast toppgrott, lökar i mataffären som kylförvarats ger exakt samma symtom; en snygg grön toppgrodd men inga rötter och sedan intorkning.  Oavsett vad så är det tråkigt att jag inte kan skörda stora lökar men jag har kvar sorten i bulbillodling. Waxy breakdown är inget som orsakas av virus, svamp eller bakterier utan en fysiologisk sjukdom. Konsekvenserna av detta, jämfört med smitta, är att jag inte behöver oroas att de andra lökarna skall ta skada. De närliggande raderna har som sagt visat bra uppkomst och inga tecken på angrepp.

La Mancha Mauve garlic

Waxy breakdown on garlic.

 

La macha mauve garlic

Waxy breakdown on garlic. Cool stored garlic.

Porcelainlökar fungerar bäst i kyligare klimat och bor du längre norrut är detta en sorts lök du bör testa.

Vårråg!

Första gången jag kom i kontakt med vårråg (Secale cereale L) var via litteraturen, tror det är i Sista brevet hem till Sverige av Moberg som Karl-Oskar och Kristina odlar vårråg när de bryter ny mark i Kischisaga. Det är förövrigt en fantastiskt bra bokserie som rekommenderas. Jag frågade mina morföräldrar om vårråg och visst hade de odlat det men det var längesen, avkastningen höll liksom inte måttet. Rationellt och bra som det ska vara om man lever av vad jorden genom hårt arbete ger.

Under några år har jag odlat midsommarråg som gröngödsling och kuriosa. När jag fick erbjudandet om att få gratis vårråg av en lantbrukare uppe i Halland tackade jag inte nej. Vårrågen har bra egenskaper som gröngödsel, den producerar på kort tid mycket grönmassa, täcker och konkurrerar mot ogräs samt hämtar upp näring från djupare jordskikt genom sina långa rötter. Här står att läsa som inspiration. Sorten jag odlar heter Petrus.

För tre veckor sen tog jag fram såröret och sådde. Nu i efterhand inser jag att jag kunde sått tjockare men vi får se hur det går. Jag la på fiberduk som skydd mot kaniner och hungrande fåglar. Det tog knappt 10 dagar, sen var den uppe. En liten dos benmjöl har jag gött med i landet där det tidigare växte rotfrukt.

 

Vårråg!